Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Parentation
Ernst Bendz: Paul Valéry, några minnesord.
Gumperts förlag 1945. 3:50.
Den läckra lilla volymen, som tryckts i 500
numrerade exemplar, innehåller lektor Bendz’
föredrag på Stockholms högskola i oktober
förra året. Den vill, som författaren redan på
första sidan framhåller, inte vara någon
genomförd karaktärsstudie, och den formar sig också
snarast till en av personlig vänskap och
beundran buren hommage à Paul Valéry. Det
verkar som om Ernst Bendz under intryck av
det nyligen timade frånfället känt sig stå alltför
nära ämnet för att vidröra det annat än ytterst
varsamt, ibland nästan tvekande och med ord
som han några sidor efteråt halvt om halvt tar
tillbaka.
Bendz uppehåller sig till en början vid
Valérys poesi, som han med all rätt hänför
till den racineska linjen. Han är fullt medveten
om att denna linje i nutiden inte är helt
accepterad, och det uppkallar honom — med all
rätt — till en plaidoyer för sin personliga smak.
En smula onödigt verkar det då han i
resonemanget drar in Kafka och Joyce och
gentemot dem ställer Valéry som en icke esoterisk
utan klar — om också krävande — författare.
Det hela utmynnar emellertid i att inte heller
Valérys poesier är till för att begripas. Det
hade då varit bättre att helt enkelt framhäva
Valéry som en klassisk författare gentemot de
två andra romantiska. Det är tydligen
tryggheten i den fransk-klassiska traditionen Bendz
velat söka sig till, alldeles som Voltaire eller
den åldrande Delacroix gentemot Shakespeare.
Man vet att personen Valéry inte kommer att
bära sig klumpigt åt eller begå indiskretioner.
Ett onödigt och oförtjänt nålstick ger Bendz
också åt Fröding i en jämförelse mellan partier
ur "Fragments du Narcisse" och "En
morgondröm".
Beträffande Valéry som stilkonstnär citerar
Bendz: "En ytterst livlig och högtbegåvad
människa vårdslösar sin stil, precis som hon
tilllåter sig dårskaper och struntar i det hon
äger", och säger sig inte betvivla att Valéry
med dessa ord tänkt på sig själv. Men det
förefaller mig som om citatet borde sättas i
samband med ett annat: "Faktum är att fyra femte-
delar av mina prosaskrifter är just sådana
arbeten ’mot naturen’, i vilka både ämne
och omfång var en oundviklig plåga för mig,
m. a. o. verk, som kommit till i samarbete med
diverse mer eller mindre sociala förpliktelser
eller med behovet av pengar — båda lika
besvärande medarbetare." Detta må nu vara en
blygsam överdrift från Valérys sida, men
obestridligt är att han i största delen av sina
(hittills publicerade) prosaskrifter på inget sätt
vårdslösat sin stil i enlighet med den personligt
geniala metod han rekommenderar. Han har
med möda och applikation skrivit just — stil.
Det har han däremot inte gjort i sina cahiers,
vilka Bendz endast flyktigt vidrör. Att mera
vidlyftigt ingå på dem hade visserligen ökat
ämnets omfång nära nog till det obegränsade,
men å andra sidan hör det som Bendz har
att säga om Valéry som tänkare, aforistiker,
historiefilosof etc. till det mest givande i boken.
Med sitt franskt påverkade språk, sin
knapphet och sin en smula konventionella
finkänslighet påminner Ernst Bendz’ skrift inte så litet
om de äreminnen som på sin tid, när akademin
ännu var en institution, kunde skrivas över
stora, avdöda gustavianer. Det säger något
både om dess förtjänster och om dess
begränsning. Gunnar Ekelöf
En ekonomisk tänkare
Torsten Gårdlund : En förändrad värld. KF:s
bokförlag 1945. 5:75.
Det är verkligt god kvalitet på de uppsatser
och föredrag, som docenten Torsten Gårdlund
har samlat i volymen med den ovan angivna
titeln, och därför har samlingen lyckats. Det
är inte så lätt som mången tror att klippa
ihop en bok i stället för att komma med en
helt genomkomponerad sådan, men i den
ekonomiska och sociala problemdiskussion, som
träder fram i Gårdlunds skrift, finns det så
mycket av enhetlighet och personligt
ställningstagande, att man gärna läser framställningen
i ett sträck och sedan med nöje återvänder till
valda delar av den.
Det gäller från början till slut den fortgående
ombildningen av 1800-talets kapitalistiska och
liberalistiska samhälle till något annat, som
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
