Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Gunnar Ekelöf: Ur ”En Mölna-Elegi”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
Vindsus och vågstänk.
Vågsus och vindstänk.
Vågor och dessa skiftande,
klockklangsviftande
vindar — närmare, fjärmare:
Ropare, efterhärmare —
som vore det molnens ringande,
risslande, flyttfågelsklingande
isrand runt horisonten —
Vågsus och vindstänk.
Solen redan i sjunkande . . .
Glöd i den falnande
Återfarten grönskan .. . Bryggorna klunkande
från Djurgården längs med kanalen — smalnande,
smalnande, ständigt smalnande
under propellerns sugande
bakström . . . Vasstrån bugande,
änder som kavar sig undan —
Och dessa metande, mindre vetande
skuggor i stum begrundan
över en kork som sugs ner,
en anlupen flaska som dansar
med slankiga spillror
^ av sommarens kärleksnätter . ..
Små kupidoners pansar . . .
— Färjan i luren tutar,
går mellan pilar som lutar
fram under bron —
Vindsus och vågstänk.
Vågsus och vindstänk,
stänk av svallvågens slag
kalla mot kinden och pannan —
ensamheten och jag
(med spår av ett stolt behag):
Han förvandlas Densamme eller
en annan:
Jag eller inte jag?
.360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
