Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Gunnar Ekelöf: Ur ”En Mölna-Elegi”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR "EN MÖLNA-ELEGI"
I somras hyrde vanföreanstalten det förgångna
till några veckors illusion för sina fångna:
Som gölar vrimlade de gamla ekotemplen
av de belärande och varnande exemplen,
av ofullgångna larver ooh lemurer,
av knyckande vrickande ryckande grå figurer.
Och deras lekar under träden blev baletter
som av små illa manövrerade marionetter.
Nu är här tomt igen och samma vemod
— eller ett annat.
Vad rör det mig. Mitt liv har stannat.
Ett flyktigt ögonblick stal mig min framtid —
Vindsus och vågstänk.
Vågsus och vindstänk.
Böljesåne -tro u • j
’ ° Vagornas sus och vinden
kall mot pannan och kinden —
ensamheten och du
evigt på samma kryss:
Ett evigt då som blir nu,
ett evigt nu som blir nyss.
Tiden hämmad och hetsad:
Solen spetsad
på Danvikens spira . . .
Silos och torn —
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
