Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Tage Aurell: Jeriko ros. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERIKO ROS
kaffeskedar, tre koppar, tre fat, kakfat, socker,
grädde, så där ja.
Dachte dich sogleich als Braut
dachte dich als Weibchen
står det i hans poesibok. "Fantastiska utflykter
i tid och rum och i evigheten och oändligheten"
skall föredraget heta — han ser för sig
bänkradernas ansikten, han skall ge dem nånting att
tänka på i höstrusket på hemvägen, han skall få
högmodets stjärt att slakna hos lite var av dem!
Människans tanke, har han skrivit,
människans tanke, denna oroliga sälle, är mera fri
än någonting annat på jorden, det finns
ingenting som kan hindra honom att göra utflykter till
de tider och rymder vartill hans härskarinna,
hjärnan, behagar utsända honom. Från en
underjordisk fängelsehåla kan han taga ett lätt
språng upp till vintergatans regioner, dit endast
astronomen tränger med sina sinuslinjer —
Han har fortsatt i en ny skrivbok, han har
kommit tie rader längre: I tiden går han lika
lätt till skapelsedagarna som till domedagen,
dröjer med undran där livet tändes, och flyr
med ängslan där det utsläckes. När det gäller
utflykter i tid och rum är tanken allsmäktig
som Gud själv. Endast i två fall är han
vanmäktig: om han riktas mot början av det eviga
eller mot det ytterst oändliga. Då gripes han
av svindel och kommer strax tillbaka och vill
stanna hemma, ty han kan ingenting uträtta —
Svindeln han själv har känt — om återvägen,
om världen här nere skall det andra föredraget
handla:
När en mera beprövad människa på äldre
dagar skickar en mönstrande blick tillbaka på
sitt eget och sina medmänniskors förflutna liv
utan att närmare reflektera över orsaker och
verkningar, kommer hon lätt till den
vilseledande övertygelsen att försynen övar en
barbarisk orättvisa emot de förnuftiga varelser,
som blivit platser tilldelade här nere i jordens
dalar, av vilka de flesta kunna kallas
jämmerdalar. På ena hållet ser man last och brott
triumfera och överhopas med jordens håvor
i överflöd, på andra hållet får man se hur
begåvade och framåtsträvande personer förgäves
kämpa emot fattigdom och nöd och sjukdom
och sjunka allt djupare i elände tills många
av dem stanna på avgrundens botten. Våra
moderna reformatorer —
Nu trummar locket på kaffekokarn, trummar
som en applåd. Hur grundligt ovetande är inte
klockarn därute! och om än skrivböckerna
även i dag ställs tillbaka på hyllan -— mellan
en bok som har titeln "Själens svårigheter" och
ett särtryck han fått av en kontroll assistent,
"Några ord om torvströ" — länge skall de inte
få stå där numera!
— Det var en faslig tid det tog! säger hon.
Hon skrattar mot klockarn.
— Men varsågod nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
