Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
vissa ideal. I Malin Vides gestalt har
författarinnan gjort en inte ointressant kartläggning
av själsliga fenomen av både vanlig och mera
ovanlig art. I sin faders anda söker Malin under
barndomen och under de första tonåren något
som hon först kallar det "fina" och tror sig
kunna finna i sågo- och låtsasvärldar, men som
sedan får heta "det Riktiga" och "det som har
med Livets Väsentliga Problem att göra", och
som hon då letar efter såsom verklighetens
innersta kärna och förföljer in i gränsområdena
till extasens farliga värld. Och sedan hamnar
hon efter några hårda och strålande tonår med
en inte ovanlig mänsklig voit i en värld som
mera är hennes moders än hennes faders och
i en förlovning och ett äktenskap som äro så
litet riktiga som möjligt. Karin Granstedt har
skildrat proceduren stillsamt men nästan
sataniskt.
Först är det panelhönan inom Malin som
njuter av att bräcka omgivningen, sedan är det
den vaknande "älskogslusten" som riktas mot
mannen i allmänhet och den som finns inom
räckhåll i synnerhet. Så sätter medlidandet in
sedan hon har fått se en glimt av en naken och
värnlös pojksjäl i ett par nakna och värnlösa
pojkögon. Och när hon ändå tänker bryta och
rädda sig ur en lögnhärva, som endast kan
göras dräglig genom att båda parter flitigt öva
sig i att tiga och i att gå utom varandra, så
ramlar hon i stället huvudstupa in i
äktenskapet därför att mamma har fått magkräfta
och vill ha bröllopet medan hon ännu kan gå
uppe. Och så slutar boken i det dubbla tecknet
av bröllop och begravning — scenen står
tom — ett nytt avsnitt kan börja med "nya
lidanden, ny förvirring". Om Karin Granstedt
vill komma igen och berätta om hur det gick
sen skall hon otvivelaktigt vara välkommen av
var och en som har läst hennes första bok.
"Ung kvinna i spegel" är inte direkt anlagd på
att skrämma bort den publik som söker en
stunds underhållning, men den har också något
att ge åt dem som i böckerna söka andra ting
än förströelse och avkoppling.
Elisabeth Tykesson
Sagor
Hjalmar Alving: Isländska sagor. Del V.
Översättning av Hjalmar Alving.
Bonniers 1945. 8: 50.
Imam Raguza: Kaukasiska folksagor.
Översättning av V. & E. R. Gummerus. KF:s
bokförlag 1945. 4:25.
I och med föreliggande femte del av lektor
Hjalmar Alvings "Isländska sagor" är serien
avslutad — man hade sånär sagt tyvärr! Det är
just här som det börjar smaka mer. Volymen
innehåller nämligen uteslutande sådant som i
Sverige tidigare varit föga eller alls inte känt
utanför specialisternas krets. Även i jämförelse
med de föregående delarnas urval av i sträng
mening klassiska sagor måste man säga att
detta kompletterande urval visar en
förvånansvärt hög kvalitet. I några av sagorna tycker man
sig till och med få en ännu mer levande inblick
i fornisländskt liv — det må nu bero på att de
har nyhetens behag eller inte.
Detta gäller särskilt den andra och den fjärde
av bokens fyra kortsagor, Hönsa-Tores och De
sammansvurnas. I "Hönsa-Tores saga" är en
av huvudpersonerna något ur isländsk
hjältesynpunkt så sällsynt som en penninggirig
handelsman, en envis kältring bland alla de
vapenföra. Vore han sedd inifrån och hade han lite
mer storvulenhet skulle han ännu mer direkt
föra tanken till Folke Filbyter. "De
sammansvurnas saga" är återigen en fullt genomförd
humoresk, vilket kan vara förbluffande för den
som trodde att sagorna med avseende på humor
nöjde sig med beska eller barska detaljer. Det
är en historia om i vinningssyfte bedrivet
lag-vrängeri, kulminerande i en jättefars på
alltinget. Bondsnålheten tycks vara lika urgammal
som yrket, men så realistiskt skildrad torde den
knappt ha blivit tidigare och inte många gånger
senare i världslitteraturen.
De två första kortsagorna, Hravnkel
Freys-godes och Viga-Glums, är trots kraftfull
personteckning och utomordentligt suggestiva detaljer
mera traditionella.
Utom dessa fyra innehåller boken nio s. k.
thættir, "tåtar", d. v. s. småsagor, ofta fina
genrebilder och ibland, som i "Tok-Hreidar"
och "Stuv blinde", underfundigt psykologiska.
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
