Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
viljans tecken till aktivt partitagande i frågor
av för kulturens framtid avgörande betydelse
har alltså präglat Pennklubben under senare
år, och den fullföljdes klart och tydligt nu
i Stockholm. BI. a. antogs resolutioner för
åsikts- och pressfrihet med den inskränkningen
att friheten inte finge användas till att bekämpa
andlig frihet, vidare för en prövning av
hittillsvarande och föreslagna pennklubbsmedlemmar
med hänsyn till deras politiska engagemang,
samt sympatiuttalanden för judarna och de av
Franco undertryckta katalanska diktarna.
Vikten av bättre kontakt med de ryska författarna
underströks även av kongressen, till vilken två
ryska författare utan resultat inbjudits.
Kongressen i Stockholm var beträffande alla
yttre arrangemang en stor succé. Nära
fyrahundra deltagare från tjugusex länder hade
kommit tillstädes. Stockholm hade tagit på sig
sin vackraste försommardräkt, och deltagarna
från de krigshärjade länderna överväldigades
av landets välstånd och fräscha skönhet. Den
materiella välfägnaden var som vanligt vid
svenska kongresser i överkant, men den- bjöds
med en sådan omisskännlig glädje och
ödmjukhet att maten inte torde ha satt sig i1 halsen på
någon;. Var meningen i någon mån att göra
propaganda för svensk kulturell och materiell
standard blev effekten säkert hundraprocentig.
Isaac Grünewald
Med Isaac Grünewald förlorade svenskt
kulturliv en av sina överdådigaste figurer. Överallt
där han uppträdde, och han visade sig gärna,
hände det något; det sprakade andlig spänst
och livslust omkring hans med åren flamländskt
frodiga, zigenaraktigt färgstarka uppenbarelse.
Han hade en för svenska förhållanden ovanlig
rörlighet i intellekt och temperament, var en
briljant debattör som älskade att ge och ta
emot hugg. De fiender och avundsmän han fick
hade han sällan länge, han avväpnade dem
genom sin svekfrihet och sitt goda stridshumör.
Vänner hade han en masse. Han behöll livet
igenom den orädda, ibland något poserandfe
kampattityd han som det unga måleriets enfant
terrible anlade för att reta de välförståndiga
och försiktiga. Inte ens de sista årens
fruktansvärda förföljelser mot hans ras kunde dämpa
hans livsmod, tvärtom intensifierade han då
sitt arbete i de uppbyggande makternas tjänst.
Rundhänthet och utförsgåvor präglade även
Isaac Grünewalds måleri, som flödade ur ett
aldrig sinande ymnighetshorn,. Han tillhörde
inte de meditativa och analyserande
konstnärerna; bäst var han när han fick släppa sin
ingivelse lös med kort notis såsom i sina
dekorationer för teatern. Allt han gjorde skall
inte hålla för tidens nötning och ständiga
omprövning, men insatsen som helhet tillhör de
stora i svensk konst liksom hans liv är
oupplösligt förbundet med svensk konsthistoria.
Ronald Fangen
är föremål för en utförlig artikel i detta häfte,
och jag kan därför inskränka mig till att uttala
ett personligt tack och farväl. Fangen tillhörde
BLM: s fasta medarbetare sedan 1934, och han
var en alltid lika trofast vän av tidskriften^ en
alltid lika välkommen medarbetare. Med åren
blev hans ställning i norsk litteratur mer och
mer isolerad och hans verk bedömdtes knappast
med tillbörlig uppskattning. Men det märktes
aldrig på hans "Brev från Norge", som
kännetecknades av den ärligaste vilja till förståelse
även av meningsmotståndare och av
föredömligt oväld. Även i BLM kände han sig väl
tämligen isolerad, men det tog han med stout
jämnmod och utan skymten av rancune. Den kristna
ståndpunkten har självklart räbt att komma till
tals på BLM:s debattforum, och den kunde inte
ha hävdats med större intelligens och högre
resning än Fangen gjorde det. Personligen sörjer
jag i honom en vän och en beundransvärd
människa, som det alltid var en god och värmande
upplevelse att få möta. Georg Svensson
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
