Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Arne Nyman: Kust mot döden. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE NYMAN
KUST MOT DÖDEN
I
Här är livet.
Här är min kust mot luften, vattnet och döden.
Aldrig vissnar luften
åldras vattnet
ändras döden.
Och jag öppnar min mun att dricka till botten
luften, vattnet och döden.
Hur skall jag
närd av en renare dryck kunna veta
början och slut på fågelns linje
flyktens bländande brovalv som bär mig
eller märka
färgerna vakna och röra sig
just när elden slocknar
och bevisar sin klarhet
eller höra
lurklangens språng mot rymden —
är ej tystnaden
språngets fäste och mål?
II
Så har de druckit, ögon, öron och nerver
ständigt, liksom narkotiker.
Så har vi ständigt tvingats
mäta och smaksätta
ljuset med mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
