Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Gustaf Rune Eriks: Kom till mig, om du vill! Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF RUNE ERIKS
att använda det så kallade arbetsrummet som
sovrum. Han var ofta sömnlös och ville inte
störa Sanghild och Berit. Även ur andra
synpunkter fann han det lämpligast att de helt
fick disponera sängkammaren: han behövde
inte i onödan frestas av Sanghilds fysiska
närvaro, han behövde inte tala med henne på
rnornarna ...
Han låg orörlig i mörkret och tänkte på sin
ensamhet. Tankarna kretsade maniskt i samma
banor. Finns det ingen utväg? Uppbrott? Men
han hade varken någon eller någonting att
bryta upp till. Lever alla lika meningslöst?
Tycker de att det är naturligt? Nej, det kan
inte vara så! Att leva för andra, för tillvarons
egen skull, utan krav? Att dö! Jag är inte nöjd,
jag vägrar att acceptera! Men till vem ska jag
vända mig? Jag har frivilligt kommit hit utan
att protestera. Jag kan inte vara mig själv under
de här förhållandena. Mig själv? Vad är det?
Vad är det jag vill? Det vet jag egentligen inte.
Någonting annat, någonting bättre än det
nuvarande. Att uthärda, vänta? Jag måste vara
lugn — jag är överspänd, nervös. — Om
Sanghild vore annorlunda ... Om hon kunde komma
till mig och säga: Du är trött, vila hos mig!
Du behöver mig och jag behöver dig, vi kan
värma varann, bli levande tillsammans! — Men
det där fanns inte hos henne, bara en liten
aning ibland. Om det fanns skulle han älska
henne och bli lugn — inte älska henne som
förr, med den tidiga ungdomens svärmiska
tafatthet, utan vuxet, moget...
Plötsligt kom han ihåg en kväll då han
promenerat i Tantolunden med en intellektuellt
avancerad läroverksflicka. Det måste ha varit
1933, året före han tog studenten. Hon bjöd
honom på Golden Flake, och det var en mycket
mörkblå augustikväll och långt mellan
lyktornas dallrande ljusfläckar, och lövmassorna och
gräsmattorna var mörkgröna. De pratade om
böcker och konst och om hot-jazzens eventuella
framtid, och det var hela tiden någonting annat,
och han kände att hon visste det. Hennes ögon
glänste, och hennes hår glänste mörkt, och hon
hade en kort grå j acka över den vita klänningen,
och hon nickade ofta och log och rökte Golden
Flake. Men han kysste henne inte, fast han
visste att hon visste och fast han ville gärna
gärna. De gick runt länge och pratade hela
tiden, och sen gick de ner till Ringvägen, där
de nya husen ännu inte var byggda, och han
följde henne till porten på Hornsgatan,, och
hennes ögon glänste varmt när de tog adjö.
Sen gick han omkring länge på gatorna och
tyckte att han: var en idiot som misslyckades
med allting och aldrig tog vara på
möjligheterna. Och han kom ihåg att han träffade
henne några dagar senare, men då var allt
förändrat, och hennes ögon glänste inte mot
honom den gången, och sen såg han henne
aldrig mer utom en gång i en musikaffär, och
då hade hon en fästman med sig och hälsade
bara vanligt...
Han var fortfarande klarvaken. Fönsterkorset
kastade en tunn skugga mot garderobsdörren,
som lyste vit i mörkret. Han vände sig mot
väggen, och sen hörde han Sanghild i övre
hallen.
Jag måste vara lugn, tänkte han, jag måste
sova...
Men tankarna fortsatte i en lång kedja. Han
tänkte på en lärarinna med glasögon som han
var förälskad i när han var tio år, och han
tänkte på en skolkamrat som skulle planka vid
gymnastiksalen då det gamla träplanket blivit
utbytt mot ett högt järnstaket med skarpa
spetsar och som fastnade med foten och fick
en järnpigg i benet och måste ligga på
sjukhus två veckor den våren. Det gjorde lite ont
i honom när han tänkte på det, och han vände
sig om på andra sidan. Och då kom han ihåg
när han och Bertil var med de båda flickorna
i ladan och de låg i halmen bara några meter
från varann, och det var en av hans allra första
sexualupplevelser, men Bertil sade att han hade
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
