Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Lyrisk modernism. Uttalanden av Erik Lindegren, Karl Vennberg, Sven Alfons, Ragnar Thoursie och Gösta Oswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRISK MODERNISM
KARL VENNBERG:
Det har gått några år sedan företrädarna för
den s. k. traditionella poesin samlade sina
krafter för ett generalangrepp på modernismen.
Synbarligen inbillade de sig att det skulle räcka
med att i inledningarna till olika recensioner
av modernistiska diktsamlingar seriekoppla ett
antal sura uppstötningar som kunde förta
aptiten på litterär modernism hos den
lyrikläsande allmänheten. Men det förslog inte i
längden. De blev tvungna att se efter om det
inte fanns några gamla argument av annat slag
att damma av och släpa fram. Jo, det fanns det.
Bara man känner sig höjd över alla
förpliktelser att veta vad man talar om, är arsenalerna
välförsedda. Och nu har det brakat löst. De
outtröttliga kulturheroerna Ture Nerman,
Gunnar Gunnarson och Ingeborg Björklund, som
på ett mera undanskymt plan hela tiden har
stått och viftat med det rabiata modernisthatets
vimplar, har fått välbehövlig förstärkning av
Sten Selander, Olof Lagercrantz, Nils Beyer och
andra stöddiga karlar från kulturredaktioner
och slaskspalter. Euphuismen och marinismen
materialiseras i seans efter seans, och även
Tegnér tvingas yttra sig, fast Gotthard
Johansson, som är en ovanligt vettig kritiker, i sin
recension av Carl Kylbergs utställning hade
djärvheten avvisa honom: "Tegnérs ord om att
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta är en
truism. Det finns regioner, dit den klara tanken
inte når, men skall de därför betecknas som
förbjudet område för konsten?"
Lagercrantz försökte i maj—juninumret av
BLM sammanfatta vad han hade lyckats
tillägna sig av modernismens anstötliga innehåll.
Han tyckte sig bl. a. ha funnit att modernismen
inte trodde på personlighetens enhet och att
modernismens kvinna, som aldrig är långt
borta, i sin stiliserade nakenhet är skrämmande.
Törs man fråga om Lagercrantz någonsin har
läst en viss författare vid namn Eliot? Menar
verkligen BLM:s lyrikrecensent att man kan
sätta sig och dra igenom några tidiga
programskrifter av Artur Lundkvist och sedan ställa
modernisterna i klump till svars för vad dessa
innehåller? För så vitt jag kan förstå rymmer
modernismen lika många skiftande
livsinställningar och värderingar som någonsin den
traditionella poesin.
Därmed nog om Lagercrantz. Nog för resten
om den Björklund-Selander-Beyerska
antimari-nismen också. Kritiker som tror att de kan
vederlägga modernismen utan att göra sig ett
ögonblicks möda att förstå vad modernismen
egentligen innebär, vad den utgår från och
vilka problem den har att brottas med, må få
bli så saliga på den tron som enfalden, om
självvald eller medfödd, har evangeliskt löfte
om att bli. Mera fördomsfria läsare kan kanske
ha glädje av att få ett par tre handboksfakta
repeterade.
Modernismen utgår närmast från
symbolismen. I motsats till romantiken och realismen,
som uppehöll sig vid det enskilda fallet, den
ensamme trotsaren eller den av yttre
omständigheter helt beroende marionetten, tog
symbolismen sikte på det universella, det för hela
vårt släkte gemensamma. Därvid anknöt
symbolismen till klassicismen med dess böjelse för
det typiska. Men om det var klassicismens ljus,
som på nytt bröt igenom, representerade
symbolismen onekligen, som någon har anmärkt,
de ultravioletta strålarna. Situationen hade
komplicerats; det fanns inte längre någon enhetlig
kulturvilja eller något allmänt erkänt
värde-system som symbolerna kunde förankras i.
Försöken att nå fram till en transcendent enhet
bakom verklighetens mångfald ledde redan
från början in symbolismen på två olika vägar:
dels ville den fixera det för tanken universella.
466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
