Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Alfred Kazin: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NEW YORK
litteratur, låter sig läsas som skönlitteratur och
utgör bättre skönlitteratur än den mesta
skönlitteraturen, men ändå saknar den ogripbara
mänskliga omedelbarhet och sympati som
skiljer den skönlitteräre författaren från kritikern,
historikern och filosofen. Icke desto mindre är
det en modig bok och en bitter bok, ty den
handlar om högre medelklass i Amerika, de
behagliga "cocktailkretsarna", och den slår in
fullträffar på andefattigheten och framhäver
förvirringen i Amerikas liv och vanor på ett
sätt som få böcker gjort. Givetvis fick den dålig
press över hela linjen. De enklare recensenterna
förstod den knappast eller blev alltför
chockerade av dess öppenhjärtighet för att göra den
rättvisa, de intellektuella, vilka självklart
sympatiserar med dess resonemang och ständigt
utvidgar det, kunde inte (eller kanske jag skulle
säga borde inte) överse med dess fel, som
roman betraktad. Trots detta har boken blivit
en stor publikframgång och kan — vilket
fortfarande verkar en smula otroligt — varje
vecka återfinnas på best-sellerlistorna
tillsammans med smörja som Erich Maria Remarques
"Triumfbågen", vilken står i samma
förhållande till litteraturen som vitaminpiller till mat.
Orsaken till denna framgång är den
öppenhet, för att inte säga den avsmak, varmed
mr Wilson återgivit skilda sidor av kärlekslivet.
Det skämtsamma i saken är att mr Wilson
ingalunda skrivit dessa scener i pornografisk
anda, utan snarare i Swifts anda — de har den
ton av bitterhet, av bister uppriktighet, som är
utmärkande, inte för ett accepterande av
kärleken och sexuallivet, utan för den eviga
besvikelse, som hör ihop med det och som för
intellektuella framstår tydligare än för någon
annan. "Människans verkliga tragedi" är, har
Tolstoy sagt, "sängkammarens tragedi", och
det anser tydligen mr Wilson också. Men vad
gör det butiksflickorna, och vem skall tala om
för dem att detta är bister kirurgi och inte
lyricism?
Vad som för mig framstår som det verkligt
allvarliga felet i mr Wilsons roman är hans
oförmåga att komma människor inpå livet.
Hans bok är en enda liknelse om det ömtåliga
liberala samvetets öde i en miljö, som
uppfinningsrikt döpts efter Hekate, gudinnan, som
personifierar ödet och de eviga korsvägarna
i människans liv, som förgiftar henne med dess
nöjen men inte kan ge henne något att leva av
eller för. Hur många böcker har inte haft detta
tema i våra dagars Amerika — från Dreiser till
James T. Farrell, från Sinclair Lewis till Carson
McCullers! Amerikas andliga hunger, som så
envist och plågat kommer fram i alla våra bästa
böcker, visar på en längtan hos oss — ibland
vet jag inte efter vad, utom att den tydligen
gäller ett samhälle där människorna kan nå
utöver att ha det bekvämt -— som kanske
utvisar ett djupare socialt missnöje och en
djupare personlig neuros än vi föreställer oss. Och
ändå — för att komma tillbaka till mr
Wilson ■—■ kan inte den känsliga personen "Jag"
i hans bok frigöra sig från slavtjänsten under
sitt samhälles medelmåttiga och föga humana
värderingsgrunder. Hans verkliga misslyckande
är hans oförmåga att älska, och kunskapen
härom endast ökar hans missräkning, i stället
för att hjälpa honom att bli av med den. Han
är instängd av sina egna begär och sin feghet.
Han skulle vilja gå med arbetarklassens
radikala element, men ingenting i hans egen
uppfostran gör honom rustad att leva tillsammans
med dem på ett begripligt sätt; han skulle vilja
vända tillbaka till det förflutna — det
legendariska förflutna, innan det närvarande kom med
sin tomhet och otillfredsställelse, som Amerika
betraktar med mer sentimentala blickar än
något annat land i världen — men han är inte
i stånd att göra det heller. Mr Wilson
framhåller allt detta med minutiös noggrannhet,
friskhet i iakttagelsen och en viss brutal
uppriktighet. Men bokens hjälte och dess författare
har lurat varandra i en fälla; människans makt-
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
