Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
slaget; annars vore man nog frestad att påstå
att trygghets- och jämlikhetskraven, de sociala,
på humanistisk grund företagna
försvarsåtgärderna mot privatkapitalet är mera
karakteristiska för diet vi kallliar västerländsk kultur.
Det är ingen vacker värld Rauschning ser
fram mot. I en stor del av hans kritik kan man
instämma, även om man har en avvikande
mening om var de osköna fläckarna på tidens
gobeläng finns att söka. Sin apokalyptiska
mantel bär han med värdighet, och han
motiverar sin klädedräkt på ett ofta skarpsinnigt
vis. Hans frihetspatos är berömvärt, men hans
frihetsuppfattning något ensidig. Det är för
övrigt intressant att iaktta hur vanlig
person-lighetsklyvninigen är hos liberala och
konservativa kritiker: deras känslighet inför den
politiska friheten är lika stor som deras kyllä inför
den ekonomiska jämlikheten.
Werner Aspenström
Psykoajialys och samhällsmoral
J. C. Flugel: Människan, moralen och
samhället. Översättning av Åke Malmström.
Natur och Kultur 1946. 11:—.
Psykoanalysens bidrag till den
kulturfilosofiska debatten är som bekant talrika. Efter
lärofaderns höga föredöme har man inte tvekat
att från de trängre psykologiska
frågeställningarna gå vidare till historiefilosofiska,
sociologiska och etiska. Riktningens
uppslagsrikedom, när det har gällt att dra fram okända
yttringar av mänskligt själsliv i dagsljuset, och
en viss schematism vid tolkningen av dessa
yttringar har samverkat till att ge den
psykoanalytiska kulturfilosofin en markant särprägel.
Kriget har tydligen inte hejdat debatten att
döma av ett sådant vittnesbörd som
engelsmannen J. C. Flugels arbete "Människan,
moralen och samhället".
Förtjänsterna i Flugels bok är inte svåra
att upptäcka. Hans översikt över den aktuella
diskussionen i det psykoanalytiska lägret är
klar och objektiv, och han vidgar perspektivet
genom att också ta upp teorier hos andra
psykologer. — Flugel går in på en mängd
detaljproblem, och det är därför inte möjligt att dröja
vid något annat än det som är av principiell
betydelse. Här blir inte värderingen så
gynnsam. Psykoanalysen kan med rätta hävda att
den har gjort en viktig insats genom att visa
hur rikt och komplicerat det mänskliga
själslivet är. Men den har samtidigt haft alltför lätt
för att stanna vid grova generaliseringar. Denna
fara har inte Flugel undkommit. När man som
Flugel bakom virrvarret av företeelser vill finna
ett mönster, måste man också ta hänsyn till att
de konstitutionella betingelserna är så olika
hos olika människor. Det är därför inte möj-
ligt att enbart med hjälp av en människas
upplevelser förklara hennes handlingar och hennes
karaktär. Psykoanalysens rika
erfarenhetsmaterial — inte minst när det gäller barn —- kan
bara utnyttjas helt, om man räknar med den
ärftliga konstitutionen som en väsentlig faktor
i ekvationen. Problemet skymtar några gånger
hos Flugel, men i stort sett förbiser han
anlagsmomentet.
Från de individualpsykologiska
frågeställningarna går Flugel över till sitt huvudtema:
samhällsmoralen. I motsats till exempelvis
Freud är han optimist och anser att människan
i grund och botten är god. Psykologen har
därför möjlighet att finna metoder, som gör att
vi anpassas efter samhällslivets krav. Ett
intressant avsnitt i detta sammanhang handlar
om överjagets aggressiva tendenser. Dessa
balanseras ofta av de rakt motsatta — sadism
och masoschism utesluter alltså inte varandra
utan förekommer båda på en gång. Det finns
också en naturlig och begränsad aggressivitet,
som människan bör få utlopp för, ett tema, som
ju tidigare har utvecklats av Tora Sandström.
Ett ganska roande kapitel dissekerar de
många tabuföreställningar, som i form av
meningslösa konventioner och seder snärjer oss
i vårt dagliga liv. Viktigare är kanske
diskussionen om skuldkänslan som psykologiskt och
socialt fenomen. Flugel är här reformvänlig
och vill omskapa samhället så, att gottgörelse
ersätter straff i så stor utsträckning som
möjligt.
Trots Flugels många träffande
detaljiakttagelser måste man avvisa hans grundsyn. Han
är alldeles främmande för tanken att det råder
en växelverkan mellan sociala och psykologiska
519-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
