Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
faktorer. Han vill förklara människan som
samhällsvarelse ensidigt från psykologisk synpunkt.
Detta leder till diffusa och
verklighetsfrämmande slutsatser. Man har exempelvis svårt att
följa med, när Flugel menar att en kapitalists
inställning är betingad av att han har haft
"oral" fruktan för att gå hungrig, eller när
han hos den strejkande arbetaren upptäcker en
aggressivitet, som är riktad mot den egna
personen men som samtidigt skall skapa
ångerkänslor hos arbetsgivaren. Det är bra med
djupsinne, men det kan bli för mycket av det
goda ibland! Paul Lindblom
Kortare anmälningar
Yngve Kernell: Konsert om natten.
Maurit-zons 1946. 10:—.
Yngve Kernells lilla bok "Konsert om
natten" inbjuder liksom sin föregångare, "Utfärd
i grön gobeläng", till ägande och läsande genom
en deliciös, raffinerad utstyrsel — ett verk av
författarens personliga hand och öga. Att det
är romantisk stilkonst som bjuds bör också
betraktas som ett pius i de amerikanska
standardmelodiernas tid. Men dess värre hjälper det
inte alltid med gyllne skrin: det är ändå vad
som finns inuti dem som avgör. Den
romantiska ironin i "Utfärd i grön gobeläng" visade
sig vara sammansatt av rätt tvivelaktiga
ingredienser; det var något förvänt med dess så
kallade humor. I "Konsert om natten" har
författaren snirklat ihop ett romantiskt lustspel.
Det låter höra sig så länge temat är ett
gammalt piano och några klänningar, men när
ordkonsten börjar ägnas koncentrationslägrens
färska terrordåd — såsom benkrossning,
tand-utslagning och dylikt — då är det något inom
en som vägrar att följa med. Åsikter och moral
gör nog anspråk på att vara riktiga:
journalisten Richard Gabriel, framgår det, har
blivit instängd i tortyrkammaren till straff för
att han har maroderat på slagfältens hjältar
och malt deras dödsrosslingar till stoff, och
Nicolette undergår samma öde för att hon lagt
så stor vikt vid att göra en vacker sorti. Skada
bara att det är som när man talar om repet
i hängd mans hus. Det gör ett nästan kuriöst
intryck att läsa om smärta, dödsångest och
fromma böner utan att ett uns av dessa reali-
teter flyter ut i raderna och in i läsaren.
Esteticism kan man knappast kalla det, ty esteticism
innebär väl att man krånglar bort känslorna
eller låter dem omvandlas i något slags
välbehag, men här tycks det överhuvudtaget inte
finnas några känslor ens att krångla bort eller
omvandla. Visst träffas örat av åtskilliga lustiga
ordvändningar, särskilt i fråga om musik och
gamla melodier, och visst glimtar det fram
några blänk av saga och idyll, men inte
tillräckligt för att överskyla att "Konsert om
natten" i grund och botten är en kall, förkonstlad
och gudlös bok. Margit Abenius
Lars Villius: Juli. Bonniers 1946. 7: 50.
Juli vackra månad har fått ge namn åt Lars
Villius’ debut, en samling noveller. Så heter
också uvertyren, en ganska suggestiv, het och
livfull sak i fantastisk Saroyan-stil. De övriga
håller sig mera tätt till marken, eller om man
så vill landsvägen, där novellernas jag och
berättare ofta färdas per bil eller cykel,
äventyret i möte. Vägarnas hetta och svalkan i
kyliga badvikar ger sommarton åt det hela;
noveller som "Plommontid" och "Den
sommaren" fångar på ett ganska friskt och levande
sätt unga känslor och tysta dramer i samspel
med naturen. En alldeles egen profil och ett
självständigt språk har Lars Villius ännu inte
erövrat, och det kan man ju inte heller begära.
Den trasiga cynismen i "Sjöresa" till exempel
är nog, icke olikt hånskrattet i Frida-visan,
"troligen hämtat ur någon bok". Författaren
behärskar den glättade amerikanska sakligheten
i hårda (sentimentala) tonlägen, men i fråga
om de mera mjuka och fruktbara stämningarna
— som han förefaller att värdera högre — är
han ibland nästan rörande ordlös och valhänt.
"Svår stund", som handlar om en äkta man
som ångrar sig och hustrun som går honom till
mötes, är kanske den av novellerna som säger
mest om författarens innersta strävan, och den
är intressant som löfte och tidssymtom, men
varken ord eller erfarenhet har räckt till.
Kvinnorna i boken är föga individualiserade, bäst
tecknade är nog de mycket unga. Lars Villius
verkar dock inte ytlig i sina ansatser. Han kan
ibland komma åt ganska sammansatta
livsstämningar och fånga de ögonblick då olika
strömmar bryter sig mot varandra — det frusna,
trevande ömhetsbehovet hos flickan och den
manlige partnerns råhet på den trista dans-
520-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
