Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
krafter ur amatörernas led är ett opraktiskt
företag för en tidningsredaktör och skulle leda
till en alltför ojämn standard i stil och
värderingsnormer. Han föredrar att samarbeta
med sina fast engagerade ordinarie recensenter.
Med den konkurrens om yrkeskritikerna som
råder är hans tillgång på ordinarie krafter
tämligen begränsad, i varje fall alltför
begränsad för att allt material skall bli ordentligt
tillvarataget och behandlat. Han har att välja
mellan att antingen överanstränga sina
anmälare eller att sovra kraftigt bland
recensionsexemplaren. Hur väl skickad en recensent än
må vara för sin uppgift, hur road han än är
av att skriva om böcker, måste ju hans resultat
och nöje av arbetet försvagas om han får för
många böcker att skriva om och för många
som han helst skulle vilja avfärda med ett
"intresserar mig inte". En alltför stor procent
av alla bokrecensioner skrivs under olust och
irritation, fast recensenten för att inte få rykte
om sig att vara kverulant gör sitt bästa för
att sätta upp en något så när intresserad
uppsyn. En tränad iakttagare har ingen svårighet
att skilja de inspirerade recensionerna från
skyldighetsrecensionerna, men den stora
allmän-heten har inte lika lätt att läsa mellan raderna.
Sovringen bland recensionsexemplaren är
också en vansklig sak. Skall kulturredaktören
ensam avgöra vad som skall skickas ut eller
ställas på hyllan eller skall han överlåta åt
recensenterna att avgöra vad de vill skriva eller
tiga om? Det förra alternativet leder till ett slags
smakdiktatur, det senare alternativet befordrar
godtycke och lättja. Man kan inte heller gärna
alltid högdraget gå förbi alla de böcker som
man anser sig ha goda skäl att betrakta som
värdelösa, ty det vore att göra livet alltför lätt
för mången best-seller. Framgångsrik smörja
skall inte tigas utan slås ihjäl. Metoden att
gradera böckers betydelse genom
recensionernas längd och stilgrad är användbar, men
den alltför summariska recensionen har föga
värde om den inte är signerad av en
förstklassig kraft, vars omdöme är till fyllest utan
utförligare motivering. Och vilken
kulturredak-tör vill missbruka sin bästa arbetekraft till att
skriva kort om obetydliga böcker? Kontentan
blir att dagstidningarnas kulturredaktörer
befinner sig i ett dilemma som de med
bokutgivningens nuvarande proportioner och
tidningarnas tillgång på spaltutrymme och
kvalificerad arbetskraft har oerhörda svårigheter
att med bibehållen självaktning krångla sig ur.
Är den fristående bokbilagan enda utvägen?
En litteraturtidskrift som BLM har känning
av samma svårigheter som ovan skisserats. När
tidskriften började var dess strävan att
småningom kunna ge sina läsare en orientering
över de väsentliga företeelserna på den in- och
utländska bokmarknaden. Gentemot
dagstidningarna hade vi fördelen att kunna räkna med
en mindre, mera homogen publik, de i egentlig
mening litterärt intresserade. Därigenom
bortföll a priori en hel del böcker, dels av mera
speciell natur, dels av enklare kvalitet. BLM
anser sig inte kallat att t. ex. uppta
populärvetenskap, politiska böcker, reseskildringar
o. dyl. annat än när dessa böcker antingen har
en konstnärlig hållning eller tangerar den
allmänna idédebatten. Den rena
förströelselitteraturen i form av thrillers och ’humor ligger
likaså vid sidan om programmet, vilket inte
utesluter enstaka stickprov. Men även med
dessa uteslutningar blir materialet för stort för
en tidskrift med endast tio nummer per år och
med ett skönlitterärt och essayistiskt program.
Recensionsavdelningen kan inte bli hur
vidlyftig som helst även av det enkla skälet att
en alltför stor anhopning av recensioner blir
onjutbar och gör tidningen tråkig. Vi hyllar
som sagt också den principen att en recension
inte annat än i undantagsfall bör inskränka
sig till ett kortfattat omdöme utan bör vara
ordentligt motiverad och ett stycke läsbar,
intresseväckande prosa. Följaktligen tvingas vi
532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
