Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
att göra en sovring bland böckerna som måste
te sig allt strängare ju mera bokproduktionen
växer. Att grava orättvisor därigenom kommer
att begås är ofrånkomligt, och vår enda ursäkt
är att vi inte längre gör anspråk på någon
fullständighet eller ens en till sina principer
konsekvent sovring. Vi anser huvudsaken vara att
i varje nummer kunna sammanföra ett antal
i och för sig bra och läsbara recensioner.
I första hand skall våra recensioner ägnas
böcker som vi har anledning tro vara
värdefulla, med tonvikten lagd på det litterära
utförandet. Den svenska skönlitteraturen är det
enda område där vi alltjämt söker uppnå
största möjliga fullständighet. Men vi är
samtidigt beredda att ibland utförligt uppehålla
oss vid böcker som vi vet läses i stora kretsar,
även om det skulle vara vår uppfattning att
dessa böcker inte har något högre värde.
BLM:s upplaga vittnar om att tidningen läses
långt utanför specialisternas krets, säkerligen
i många fall av personer med ett uppriktigt
litteraturintresse men med em bristfällig
orientering. Tidskriftens stora möjlighet är att bland
dessa personer värva vänner till god litteratur.
Vi har ingenting emot att verka highbrows
i vår entusiasm för exklusiv litteratur, men vi
avskyr den highbrowinställning som vänder
ryggen åt den breda publiken och föraktar all
litteratur som inte är exklusiv.
H. G. Wells
har avlidit, nära åttioårig. Hans sista år
förmörkades av krossade illusioner och av
sjukdom. Det var en bitter men stoisk man som på
sitt sjukläger svarade en besökare: "Stör mig
inte, ni ser väl att jag är sysselsatt med att dö."
Wells hade nog givit upp hoppet om världen
när han lämnade den, trots att hans optimism
hade sju liv. I det längsta hade han hoppats
att hans egen vida världsöverblick och
förnuftstro skulle bli åtkomlig för en större del
av mänskligheten och för nationernas ledare,
men allteftersom åren gick fick denna
rationella, självklara världssyn mer och mer ett
tycke av fantastisk utopi. Wells var den siste
store representanten för den kultursyn som
utgick från encyklopedisterna och skaffade sig
sin vetenskapliga arsenal under 1800-talet. Med
en fenomenal lätthet att lägga under sig alla
områden av mänskligt vetande, vilka var för
sig eljest endast var förbehållna specialisterna,
förenade han en förmåga att hoparbeta sitt
vetande till synteser, åskådliggjorda med en
diktares fantasi. Hans rent litterära begåvning
var otvivelaktigt stor nog för att, om han
föredragit att cultiver son jardin, föra honom fram
till en oomkullrunkelig position. Mem han
ansåg det viktigare att vara väckelsepredikant
och popularisator, och det kostade honom bl. a.
ett nobelpris. I stället för att bli en koryfé för
fåtalet kunde han smickra sig med att vara den
författare i sin generation som hade det största
inflytandet på människors sätt att leva och
tänka. Wells har tidigare så utförligt omnämnts
på denna plats — jag hänvisar till april- och
movembernumren 1937 och till septembernumret
förra året — att hans död inte behöver
föranleda ytterligare kommentarer. Längre fram
i detta nummer publicerar vi Bernard Shaws
minnesruna över honom i The New Statesman.
Endast en personlig impression: H. G. Wells
besökte Stockholm 1939 i samband med den
då planerade Pennklubbskongressem strax före
kriget. Dem som tidigare bara sett bilder av
homom och vämtat sig en rödbrusig engelsman
med smak för öl och piptobak slogs av vilken
nätt uppenbarelse han var, en liten livlig herre
med ytterst små, eleganta händer och en tunn,
nästan falsettgäll röst. Att det var en person
som uppskattade sig själv kunde man inte
ta miste på, han talade helst själv och med
måttligt intresse för andras inlägg i
diskussionen, men med denna självgodhet förenade
han en spontan älskvärdhet som inte visste av
mannamån. Georg Svensson
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
