Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Johannes Edfelt: Skuggor i augusti. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
SKUGGOR I AUGUSTI
Och solen gjorde sommar än en gång:
i maj, vid löjors dans, vid klang och jubel
ur hundra lärkors bröst, stod ängen brud,
förförd av värmen. — Sol, reservoar
för energi, du lockar fram en stund
kättja och gröngräs, sänder ilningar
genom vårt nervsystem, får oss att tro
det närbelägna, binder oss vid kort
extas och lång tortyr: o, illusioner,
som slockna likt en tändsticka som väser
i dikets gråa sörja, när november
går fram som en vandal mot paviljongers
förgyllda bjäfs och lustgårdsamoriners
fåniga uppsyn strimmas av ett slagregn!
— En sommar gick, nej, den är ännu kvar,
den dröjer än, den tvekar: som en kvinna,
som vill men inte törs ta avskedssteget.
Den dröjer än i blommor, träd och buskar . . .
— Är detta allt? Så frågar jag mig sakta
en kväll, när skuggor falla ängsligt långa
och spetsiga som liar över bjärta
rabatter, över gula trädgårdsgångar,
där sanden knastrat under barnsandaler,
leksakståg, cyklar, grova arbetskängor.
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
