Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Poseidon. Ur en roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSEIDON
i Poseidons måge, det sjönk med våra båtar,
det finns inget guld. Då kastar vi dej i Havet,
för vi är poseidonfolk, sa de. Nej, nej, nej,
skrek han, jag gör allt ni ber mig om, jag
ska tala om allt, bara ni inte kastar mig
i Havet —
— kastar mig i Havet, nej, nej, nej,
stammade hans mun, formade hans tjocka,
saltför-giftade tunga.
«
Han vaknade, frös. Ögonen sved, de var
nästan igensvullna, han hade ont överallt. Det
var kväll med en glans av sol kvar på
bergväggen på andra sidan flodmynningen.
Bränningen röt utanför, han lyssnade på sjöarna,
det skummiga svallet silade i gruset nedanför
honom. Jag ligger på jorden, tänkte han, på
marken.
Livbältet tryckte. Han satte sig upp och
försökte lösa knutarna. Han slet några gånger
innan remmen gick av. Han flämtade tungt och
föll tillbaka på rygg och vilade sig. Men han
frös. Om jag ligger länge så här så blir jag
förkyld. Han satt, han stod, han höll livbältet
i handen. Han vacklade uppåt ån, mot
träddungen. Här var bräddarna högre, i kröken
längre upp fanns något slags brygga, en
klapp-brygga eller vad det var. Mänskor, tänkte han,
här finns mänskor.
Han slängde korkbältet i vattnet, såg det
flyta bort, ner mot bränningen. "En
sjöjungfrus slöja", sa någon. Han mindes inte så
tydligt vem som hade sagt det. Någon hade sagt
det. Det var ett bra livbälte, tänkte han
praktiskt. Mycket bra. Om det flyter omkring i
havet, så träffar det kanske någon som behöver
det. Eller kastas opp på en strand som behöver
det. Jag för min del är inte på havet. Jag är på
land, jag står på jorden. Jag är en levande
mänska på jorden.
Han vacklade in mellan träden. Det torra
lövet frasade under fötterna, kring fotknölarna.
Han låg på rygg under det stora trädet. Han
drog löven över sig, sopade dem, öste dem över
sig med svidande händer. Han höljde sig med
löv, sjönk ner i löv, kände värmen från dem
komma. Jag är en man som ligger i värme
på jorden. Jag är en man långt utifrån havet.
Jag lever.
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
