Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Poseidon. Ur en roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
huvudet, men det rann inte ur. Han kisade,
träden syntes tydligare. Floden, en bred å,
försvann mellan träden. På sidan, mot
bergväggen, fanns gräs och löv. Löv, blad som faller
från träden på hösten- Jag kan inte ligga här.
Havet söker mig, Havet är ute efter mig, Havet
når hit. Han kröp högre upp. Det var en
oändligt lång väg från sanden till gräset och lövet.
Havet jagade honom, var utanför och sökte
honom, ville tränga in i hans gömsle och hämta
honom. Han rörde vid bergväggen. Den var
varmare än sanden. Varm, tänkte han. Det är
värme i den.
Han kunde stå på knäna. Jorden gungade
och han måste stöda sig mot berget, som
började gunga med och ville falla över honom.
Han lyckades hålla emot och få berget att
stanna. Efter en stund kom han upp på benen,
stod, men bara ett ögonblick, så föll han åter
och blev liggande. Armen skrapade mot berget.
Jag skrapade mig visst, tänkte han. Men det
gör ingenting.
— Det är inte alls farligt, försökte han att
säga högt.
Strax efter låg han och grät. Det är jord jag
rör vid, tänkte han. Och han formade det med
tjock tunga:
— Det är jorden jag rör vid.
#
De bröt armarna bakåt och sa att de skulle
hänga opp honom i dem om han inte talade
om. Vet du hur det känns att bli piskad under
fotsulorna. Vi kanske hänger dig i fötterna
med huvet neråt, vi är inte så noga med vad
vi gör, vi poseidonfolk. Det var män långt
söder ifrån och långt öster ifrån och långt norr
ifrån, die ville veta. Tala nu om, annars knäcker
vi fingrarna på dig. Han stod emot hela tiden.
Vi kan klämma sönder testiklarna på dig, kan
du föreställa dig hur det känns? Och då blir
du allt en skön hjälte efteråt. Han skrek, och
de rörde bara, de klämde inte. Men fingrarna
ska vi ta, det är för att vi är snälla mot dig.
Långt i öster drar man ut naglarna, en efter en,
men vi ska vara snälla mot dig bara du talar
om. Han försökte att tänka ut hur han inte
skulle tala om. De klämde händerna mellan två
träplattor. Vi dräper dig inte, för vi är snälla
mot dig. Du lever och kan sikrika. Du kan
dregla och spy när vi sparkar dig i magen.
Tänk om vi skar opp magen på dig, så att du
fick se dina egna tarmar och all skiten i dem.
Men vi är snälla mot dig. De sa: "Vi ä snälla
ve dej" på sitt främmande lurkspråk. Du måste
tala om hur många skepp det var, hur många
män ni var, var ni gömide era skatter, var har
du silverkärlen och guldkärlen, du får behålla
hälften bara du talar om. Jaså inte. Nu hugger
vi av dig högra långfingrets första led. Var
så god och titta. Vi hade kunnat ta hela fingret,
men vi är snälla ve dej, vi ä snälla mänskor,
vi är mänskor. Deras ansikten fanns runt kring,
de var svarta, bruna, gula, vita. Nu tar vi ett
finger till, vi tar på vänstra, vi är snälla, titta
få du se. Tala nu om alltihop. Nu bränner vi
ändarna för att stoppa blodet, vi är snälla ve
dej. Tala nu om, ha förtroende för oss, vi vill
dej bara väl. Han skrek. Då körde de in en
trasa i munnen på honom. Vi kunde ha haft
skit på trasan, men vi är snälla ve dej. Vi
kunde ha 6latt sönder käften på dej, men det
haT vi inte gjort. Vi är snälla ve dej. Nu slår
vi ut en tand. Och så sa de: Om du inte talar
om, så kastar vi dej i Havet, vi är
poseidonfolk. Då talade han om det. Jag heter Odyssevs.
Jag är från Ithaka. Jag var med storkonungen
Agamemnon mot Troja, som vi besegrade och
förstörde. Jag slog ihjäl Astyanax, jag eller
någon annan av oss, det var lätt, han vägde
ingenting, vi slängde honom över muren, sen
gick jag eller någon annan av oss ner och tog
honom i benet och slog skallen mot gatstenen,
det var lätt, han vägde nästan ingenting. Jag
var på hemväg länge, nu är jag i era händer,
Gudar, Mänskor, och guldet är i Havets hals,
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
