Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Stig Ahlgren: Den stora brevskriverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
DEN STORA
BREVSKRIVERSKAN
1
Marié de Rabutin Chantal, känd som Madame
de Sévigné, föddes i Paris 1626. Det franska
postväsendet organiserades 1627. Den första
periodiska tidningen utkom i Frankrike 1631.
Madame de Sévignés dotter, Marguerite, gifte
sig 1669 med greve de Grignan, guvernör i
Provence. Större delen av de ryktbara breven,
1 056 st., skrevs mellan 1671 och 1690, de flesta
och de bästa frän mor till dotter. När Madame
de Grignan befann sig på guvernörsresidenset
i Provence tog breven fem dagar från Paris och
postades av Madame de Sévigné varje tisdag
och fredag. Behovet av nyheter från
huvudstaden, från hovet och sällskapslivet, "la cour
et la ville", var akut i landsorten. Det torftiga
nyhetsbladet hade väckt detta behov utan att
tillfredsställa det. Det var främst en aldrig
vilande längtan efter dottern som satte den stora
brevskriverskans penna i rörelse och eggade
henne till litterära bedrifter. Men Madame de
Grignan brukade hoppa över de ömma ställena.
För Grignans var Madame de Sévigné först och
främst deras Pariskorrespondent. Breven gick
ur hand i hand och lästes girigt av deras
umgänge.
2
Hon växte upp i det Paris, där kungens och
kardinalens musketörer korsade sina klingor.
Det skedde inte alltid med den Errol
Flynn-elegans, som vi gärna förknippar med
populariserad historia på filmduken. Råheten i seder
var fantastisk. Dueller och giftmord hörde till
ordningen för dagen, innan feodalhövdingarna
resignerat och Ludvig XIV, den store
ceremoni-mästaren, bestämt turerna för last och dygd.
Vad Richelieus Frankrike hade att bjuda på
var närmast en bondupplaga av den mediceiska
renässansen. Kungamakten befästes först sedan
den fronderande högadeln, till vilken Madame
de Sévigné var knuten med varma
vänskapsband, slagits ner i kragstövlarna av Mazarin.
De inblandade avrättades, förvisades från hovet
och komprometterades för decennier framåt.
Trots celebert umgänge och ett par fransyska
visiter i Versailles skulle Madame de Sévigné
aldrig komma att tillhöra de innersta cirklarna.
Hon var varken i nåd eller onåd. Men man kom
ihåg hennes sympatier. När den kungliga solen
stod i zenit fick hon på ett par undantag när
nöja sig med indirekt bestrålning. Situationen
medförde uppenbara fördelar, när man
anlägger synpunkten förstklassig underrättelsetjänst.
Hon var inte favorit, fick aldrig omdömet
fördunklat av plötsliga nådevedermälen. Men hon
löpte inte heller fara att störtas och hastigt
avföras från arenan. Hon höll huvudet kallt och
satt där hon satt, som en högst förtjusande
spindel i ett nät av goda förbindelser. Idealet
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
