Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Alfred Kazin: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
ranger. Här finns också kineser och hinduer.
Till och med japanerna börjar komma tillbaka.
Kanske kriget verkligen är över.
Men man undrar i alla fall. I Washington
råder värre kaos än i själen hos en
dostojevskij-hjälte: priskontrollen har fullständigt spruckit
och man hyser allvarliga farhågor för inflation.
Farhågor förenade med rovlystnad på några
håll, med själväckel på andra. För att vara ett
så stort land med så väl organiserad ekonomi
borde vi kunna klara oss litet bättre! Men trots
detta lurar fruktan i dessa dagar överallt under
en nådig sol: fruktan framkallad av den
ostadiga kursen i Washington, fruktan för
arbetarklassen, fruktan för Ryssland, fruktan för ett
nytt krig. Ortstidningarna (tre stycken, alla
ägda av samma person) tycks gå in för tre slags
nyheter enbart: lokala tilldragelser,
huvudsakligen skvaller; priskontrollens sammanbrott
och Ryssland. Som följetong har man en
bekännelsebok av en f. d. sovjetämbetsman, Victor
Kravciienko, som en dag lämnade den ryska
handelskommissionen i Washington för att
skriva ett "J’Accuse ...!" vid namn "I Chose
Freedom". Och för att inga missförstånd skall
kunna uppstå ägnas ledarna tre dagar i veckan
åt självbelåtna jämförelser mellan välståndet
och friheten i Amerika och den ångest, som
präglar livet i Sovjet.
Mr Kravchenkos bok utgör en gripande
läsning, och den stora allmänhet, som köpt den
här i landet, kan knappast bestå bara av
utrerade reaktionärer, som framför allt annat är
besatta av ryssfruktan. Och det finns verkligen
välstånd och frihet här — man måste fara till
mellersta västern för att fullt kunna uppskatta
de möjligheter, som bjuds i mitt hemland. När
jag ser mina studenter slicka i sig sex olika
sorters glass är det omöjligt att tänka sig
Amerika som något annat än landet som flödar
av mjölk och honung. Jag erinrar mig ett
skämtsamt uttryck -— präglat av Robert Frost —
före depressionen och före kriget men fort-
farande giltigt: "Hur skulle man kunna skriva
ryska romaner i Amerika så länge livet här är
så oförskräckligt?"
Men trots detta måste jag bekänna att jag
är trött på vår förnöjda demokratiska
självreklam; amerikansk journalistik blir ytligare
och mer optimistisk för varje år och de flesta
av våra tidskrifter avsöndrar ett slags älskvärt
gift: bilder, glada flickor, breda leenden. Allt
detta får ersätta den självkännedom, som
behövs så förtvivlat väl; folk vet detta mycket
väl och tar aldrig sina orakel på allvar.
Amerika av i dag är den sista stora fristaden för
sagan om den rena kapitalismen, och dess ideal
har inte längre mycken näring att erbjuda
folket. Här finns mången, som genomskådat
individualismen och som vet, att vi med allt
vårt välstånd och all vår makt och all vår
i högsta grad dyrbara frihet i alla fall är
andligen svultna. Här finns för mycken ledla och
för mycket slöseri, för mycket ilska och för
litet gemenskap. Vår psykologiska
självförstörelse är enorm, och underrättelser om den
börjar just smyga sig in i böckerna.
En av säsongens populäraste böcker är t. ex.
Mary Jane Wards "The Snake Pit" — en
uppriktig, obarmhärtigt detaljrik redogörelse för
livet på ett sinnessjukhus. Så många filmer och
böcker har på sista tiden sysslat med
sinnessjukdomar, att det ligger något egendomligt
skärande i den amerikanska allmänhetens tro
att det är en rent privat sjukdom att vara
olycklig. Intresset för sådana böcker grundar
sig naturligtvis till stor del på den traditionella
amerikanska aptiten på "realistiska"
berättelser. Man tycker om berättelser om grymhet,
förödmjukelse och död, vår enklare
journalistik lever på dessa ting, våra filmer finner det
lättare att syssla med dem än med hederlig
erotik, och våra allvarligaste skönlitterära
författare — från Caldwell till Faulkner — finner
vederkvickelse i våldsamheterna. Men en annan
orsak till den framgång, som förunnats "The
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
