Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Alfred Kazin: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN AMERIKA
Snake Pit", är oron för den flod av neuroser
som övergår Amerika. Å ena sidan håller
psykoanalysen, ett nytt och mystiskt ämne i filmer
och romaner, på att inta detektivens plats
i kriminalhistorierna. Analytikern får ersätta
detektiven i hans roll som biktfader, och likt
den idealiske själasörjaren kan han förklara
allt. Ä andra sidan har psykoanalysen, som en
samlad kunskap i mystiska läkarhänder,
förbundits med tanken på frälsning. Man hör
ropet ur det tragiska århundradets hjärta: "Det
här är just vad vi behövt!!" En kultur som
bygger på individualism söker individualistiska
lösningar på sina problem, för ögonblicket
består intresset för den psykoanalytiska
romanen i intresse för uppräkning av de mera
kritiska sociala problemen i Amerika — men en
uppräkning i det tysta. Så är t. ex. den med
harperpriset belönade romanen, Jo Sinclairs
"Wasteland", ingen roman, utan en studie i
judiskt främlingskap i vår kultur —
uppbyggd kring samtal mellan en psykoanalytiker
och hans patient. Negerförfattaren Richard
Wrights förnämliga självbiografi "Black Boy"
(utgiven 1945) är likaledes byggd på
psykoanalytisk grund. Wright anklagar inte det land,
som ständigt förödmjukar negern och ställer
honom utanför, han pekar på den neuros som
blir följden hos negern. De många skådespel
på Broadway, som sysslar med den dåliga
behandlingen av negrer och judar — "Deep
Are the Roots", "This, Too Shall Pass", "Ön
Whitman Avenue" — är inte så mycket
skådespel som konstprodukter, avsedda att bibringa
åskådaren en känsla av de oförrätter, som
minoriteterna finner sig utsatta för.
Best-sellerna tenderar alltmer att bli
skickligt hopkomna industriprodukter i stället för
frukter av en författares fantasi -— Taylor
Caldwells "This Side of Innocence" -—
Somerset Maughams trötta och utstofferade
roman om Machiavelli "Då och nu" — Erich
Maria Remarques "Triumfbågen", en så dålig
roman, att jag trodde den var avsedd som en
parodi. Frederic Wakeman, en ung skribent
som tjänar sitit levebröd på att skriva
radioreklam, har skrivit en roman, där han avslöjar
de författare som lever på radioreklam. Den
heter "The Hucksters" — en huckster är enligt
vad mitt lexikon meddelar "månglare, hökare;
fal person, skojare". Allmänna uppfattningen
om mr Wakemans roman är att den förtjänar
en succés de scandale, och tydligen har den
redan fått en sådan. Och med den läggs ett nytt
protokoll till bunten av avslöjanden från den
amerikanska affärsvärlden, speciellt sysslande
med affärer i ord: film, radio, publicity. Ett
av de bästa arbetena på detta område är John
Bainbridges "Little Wonder", en satirisk
historik över den internationellt avhållna Readefs
Digest — en tidskrift som enligt alla uppgifter
har större spridning än bibeln. Mr Bainbridges
bok lämnar en omsorgsfull redogörelse, saltad
med kvickheten och skärpan hos en kultiverad
hjärna, för hur denna tidskrift, som står i
samma förhållande till förnuftet som
vitaminpiller till ett riktigt mål mat, utvecklats. Men
liksom mitt fädernesland (Gud vet varför)
köper vitaminpiller i millioner, så nöjer det
sig med att hämta sin intellektuella näring från
"koncentrat" av pressens mera triviala och
självbelåtna artiklar. Något som mr Bainbridge
utmärkt visar är emellertid att Readefs Digest
inte så mycket "koncentrerar" andras artiklar
utan snarare skapar dem. En av dess vanliga
metoder är att skriva en artikel åt en spridd
tidskrift, vanligen med markerad tendens, och
sedan trycka av den i koncentrerad form i ett
av sina egna nummer. Sista raden i mr
Bainbridges bok pekar på den verkliga faran i en
sådan tidskrifts popularitet, "när alla tänker
likadant, tänker just ingen särskilt mycket".
Åtskilliga strödda tilldragelser förtjänar en
smula uppmärksamhet. Ralph Ingersoll,
redaktör för PM, New Yorks enda liberala
sensa-tionstidninig, har nedskrivit en redogörelse för
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
