Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
loda." Det förtjänar särskilt att understrykas,
med vilken inlevelse Mörne återger sina
män-niskoTS tal. I den fängslande novellen
"Vinternoten" är all stämning och dramatisk spänning
knutna till de fåordiga replikerna. Att poeten
Mörne i sin prosa skall visa en starkt
bild-skapande fantasi, behöver inte närmare
framhållas.
Man får en känsla av hög och ren luft, när
man läser Arvid Mörne. Havsvind från
gryn-nor och bådar var det som höll hans ansikte
vaket och hans blick klar. Hans sinnelag var
upprorsande och en aldrig stillad strävan att
på nytt skärskåda och vända på vår tillvaros
stora problem och motsatser. Hams syn på
mänskliga förhållanden var djupt pessimistisk
och hans erfarenhet talade om besvikelse, och
dock är det något annat man minns. Det är
stillheten kring en tålmodig strävan att komma
människorösterna nära, att se in i hjärtan och
ödmjukt vänta på stunden, då den sköra
förbindelsen mellan själar upprättas.
Göran Stenius’ "Fästningen" är en
omsorgsfullt gjord krönika över ett år i staden
Viborgs historia vid tiden för Åbo brand 1827.
På sätt och vis bildar den en fortsättning på
hans 1944 utkomna "Hungergropen", då flera
personer uppträder i båda böckerna. Det är
fullt i sin ordning att beteckningen roman inte
står utsatt på titelbladet. Man blir nog besviken,
om man ställer in sig på att få den upplevelse
som är en läsares naturliga förväntan inför
människorna i en roman: att höra deras steg,
se <deras rörelser och förnimma nödvändigheten
att just dessa människor sitter kring detta bord,
att just deras stämmor skall uppenbara något
av yttersta vikt för en själv. Stenius följer ett
mycket använt mönster, då det gäller att på ett
naturligt sätt presentera huvudparten av bokens
personer: han skildrar en begravningsmiddag
och får då tillfälle att namnge tjugufem
personer. Det hela är en utsökt miljöskildring.
Hur bra den är märker man kanske först vid
tredje läsningen, men hur orättvist vore det
inte att jämföra denna presentation av huset
Jockum och dess umgänge i Viborg med den
av huset Buddenbrook i Lübeck, vilket också
sker vid middagsbordtet. Det är nämligen inte
de individuella ödena som främst intresserat
Stenius utan dessas återspegling av nationella
karaktärsdrag och utvecklingstendenser.
Det bästa partiet i "Fästningen" är det som
anknyter till skildringen av Kinnalaxborna i
"Hungergropen". De två fiskarsönerna
Pou-tanen är utan tvekan bokens mest fängslande
gestalter, och de händelser som står i
samband med Juha Poutanens framträdande som
väckelsepredikant besitter hela den suggestiva
kraft, som var så utmärkande för författarens
förra bok. Man träffar även på sådana utsökt
tecknade bifigurer som spögubben Sassi med
sin kalla rovfågelsblick. Han blir djupt gripen
av Juhas förkunnelse men uttrycker samtidigt
stillsamt sin föraning, att han en gång måste
prygla honom å ämbetets vägnar: "Jag såg
det genast på din rygg. Den har den rätta
krök-ningen."
Vad utgör upprinnelsen till en bok? Vad är
det som förmått författaren att skriva den?
Ytterst sällan är det väl en föresats att skildra
just den miljön, att behandla just den
konflikten, utan en betagenhet och ett uppgående
i en enda syn eller situation, kring vars ljusa
punkt det växer ut och bildas ny väv. Man vill
gärna tro sig om att kunna avgöra vad som
varit upprinnelsen till Olof Enckells
"Solnedgång". Det är synen av den åldrige
humanisten Thomas Argillander i sin förstadsvilla.
Skildringen av denne representant för det
sjunkna åttiotalets frisinne och tolerans är
nämligen gjord med en så stark inlevelse i hela
ögonblickets situation, att det som ur bokens
synpunkt är huvudsaken — Thomas
Argillan-ders långa inre monolog, hans livsåskådning
och hans konflikt med nuet — är inhöljt i själva
dagen med dess sakta gång genom trädgårdens
färger och villans rum. En sådan skildring som
den av det tysta huset, när den gamle mannen
och trotjänarinnan sover middag, finns blott
i de riktiga böckerna.
Bokens handling utspelas våren och
sommaren 1945. Dess bärande innehåll är
konflikten mellan Thomas Argillander och hans
högt avhållne sonson Johan, som är
folkdemokrat. I och med att skildringen rör sig utanför
den majdag, som blev farfaderns sista, och
Johan Argillanders handlingskamp börjar
utvecklas, försvinner den lyster, som utstrålade
från bokens första parti, och den konstnärliga
inlevelsen har fått vika för en mer resonerande
stil med direkt syfte att knyta samman dagens
frågor med människoskildring. Den aktualitet
författaren här eftersträvat och de lösenord han
sökt närma sig inför dagens förvirrade situa-
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
