Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Stig Dagerman: De röda vagnarna. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG DAGERMAN
sent in i matsalen, och allas ögon vändes upp
mot honom från de ångande tallrikarna.
— Kan man tänka sej, sa värdinnan just,
att skeden låg under julgransmattan flera meter
från bordet.
Men det var bara den obetydlige Helge
Samson som anade sammanhangen.
•
Om man nu sedan allt är över skulle fråga
på hans arbetsplats hur Helge Samson betett
sej just dagarna innan man sa upp honom är
det väl troligt att alla, både den långa,
skinntorra försäljerskan, fröken Lager, bokhållaren
Klang, plattnäst, alltid hostande och med en
skräckinjagande gul pincené som barrikad
mot främmande blickar, den kullike, ständigt
gestikulerande direktör Moms, med en
beklagande axelryckning skulle utbrista:
— Njaa, han var väl inte konstigare än
vanligt.
Och det kan nog vara sant. Inpressad mellan
de takhöga tygstaplarna i lagerrummet,
krypande i de trånga gångarna på jakt efter ett
stycke glimmande brokad, allt under det han
lät de skiftande dofterna från hundratals
olikfärgade och olikvävda tygsorter flyta genom
sej, lugnt och passadiskt, erfor han en mäktig
okomplicerad frid, det var som att drömlöst
sova. Helst hade han krupit in i något av
tyglagrets innersta skrymslen, där bara de
klarröda spindlarna majestätiskt gled fram över
tygytorna som sakta drivande bojar, borrat in
huvudet i något väldoftande stoff och sakta
kvävts — ja, varför inte; allt heroiskt var
honom främmande, och ehuru den skakande
upptäckten av det ondas dimension paradoxalt
nog mitt i all ångest fyllde honom med en lugn
tillfredsställelse var han inte särskilt angelägen
om att stanna kvar i världen blott för att bli
i tillfälle att utöka sitt vetande om den.
Men även på tyglagret var det så mycket som
drev honom från lugnet in i grymheten. Värl-
den hade tre röster: Fröken Lagers, som med
en humlas surrande envishet fann honom var
han än försökte sticka sej undan, alltid var det
någon packe fjärilslätt muslin, mjuk, barnslig
flanell eller monarkisk brokad som fattades på
affärens hyllor; så var det bokhållar Klangs,
den liknade snarare en jagande skatas hetsiga
kraxande, och oftast gällde jakten någon
bortsprungen siffra; till sist direktör Moms’ tomma
bullrande, som alltid tycktes eka mellan
väggarna, märkvärdigt nog mest när han inte var
där; i pockande ton begärde han alla slags
upplysningar av Samson, som han inte behövde
och som han sedan omedelbart glömde.
Till synes oundvikligt störtade sej emellertid
även här det ondas dimension över honom.
Tvärs över farstun bodde en krökt, örnnäst,
gråhårig ringare, som ibland brukade titta in
på lagret och föra viskande, hemlighetsfulla
affärssamtal med direktör Moms; obekräftade
rykten om arten av dessa affärer cirkulerade
bland personalen. Nu på morgonen hade denne
ringare med ett rep slängande över axeln varit
inne hos Moms och på bokhållarens fråga vad
han skulle ha repet till skämtsamt svarat att
han skulle hänga sej. Samson hade hört det
och i den sinnesstämning han befann sej efter
ännu en sömnlös natt tagit det på blodigt
allvar. Utom sej av ångest hade han klätt på sej,
smugit sej ut ur lagret och på avstånd följt
efter ringaren. Märkligt nog hade han inte
letts av någon drift att rädda honom, övertala
honom att avstå från sin föresats, utan i stället
— och det skrämde honom lika mycket —
endast av ett behov att få konstatera att
självmordet verkligen ägde rum. Efter en lång och
ganska slingrande vandring hade de omsider
kommit fram till en kyrka i stadens västra
utkant, ringaren hade klättrat uppför de
sviktande trätrapporna till tornet, Samson hade
försiktigt smugit efter — endast för att få se
ringaren byta ut en söndrig tågända mot ett
friskt rep. Tyst och rädd hade han skyndat ut
638
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
