Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - T. S. Eliot: En skalds tankar om den europeiska kulturen. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELI O T
EN SKALDS TANKAR
OM DEN EUROPEISKA
KULTUREN
Den europeiska kulturens enhet är onekligen
ett mycket stort ämne, och den som vill söka
behandla det bör ha antingen speciella
kunskaper eller erfarenhet. Han bör utgå från sin
kunskap och sin erfarenhet och visa vad de
betyder för vad han tänker tala om. För min
del är jag skald och lyrikkritiker, och från
1922 till 1939 redigerade jag en
kvartalstidskrift. Jag ska först söka visa vad dessa båda
sysselsättningar har med mitt ämne att göra
och vilka slutsatser mina erfarenheter har lett
mig till. Den europeiska kulturen kommer här
alltså att behandlas ur en litterär persons
synpunkt.
Det brukar sägas att av alla de moderna
europeiska språken är engelskan det rikaste
när det gäller att skriva poesi. Lägg märke till
formuleringen: "det rikaste när det gäller att
skriva poesi". Jag har valt orden med omsorg;
jag menar nämligen inte att England har
frambragt de största skalderna eller den största
mängden stor poesi. Det är en helt annan fråga.
Det finns lika stora skalder som har skrivit på
andra språk: Dante är säkerligen större än
Milton och minst lika stor som Shakespeare.
Och även vad beträffar kvantiteten stor poesi
gör jag inte gällande att England har frambragt
mer än andra. Jag påstår bara att engelska
språket är ett högst anmärkningsvärt verktyg
för en skald att arbeta med. Det har det största
ordförrådet, så stort att man tycker att varje
enskild skald har gjort ett torftigt bruk av det.
Men det är inte detta som gör engelskan till
det rikaste språket när det gäller poesi, det är
eradast en följd av deri egentliga faktorn,
nämligen de olikartade element som bygger upp
engelskan. Först har vi den germanska
grundvalen. Sedan kommer ett avsevärt skandinaviskt
element, huvudsakligen härrörande från dfen
danska erövringen. Så följer med den
normandiska erövringen ett normandiskt franskt
element. Därefter märks en rad franska
påverkningar, scwn kan faiststälas genom ord som
upptagits vid olika tider. På 1500-talet förekom en
stark ökning av ord med latinsk härstamning,
och språkutvecklingen från början av 1500-talet
till mitten av 1600-talet var till stor del en
prövning av nya latinska ord, av vilka en del
upptogs och /andra förkastades. Slutligen finns det
ytterligare ett element i engelskan, som inte är
så lätt att spåra, men som jag anser vara av
stor vikt, nämligen keltiskan.
Med allt detta tänker jag inte i första hand
på orden, utan vad poesin beträffar främst på
rytmen. Alla de nämnda språken hade sin egen
musik, och engelskans rikedom som poetiskt
medel beror inte minst på dess omväxlande
metriska element. Där finns den gamla sachsiska
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
