Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - T. S. Eliot: En skalds tankar om den europeiska kulturen. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKALDS TANKAR OM DEN EUROPEISKA KULTUREN
måste förfoga över källor som är helt och hållet
deras egna, finns därjämte minst lika viktiga
källor som är gemensamma för oss alla — den
romerska, den grekiska och den israelitiska
litteraturen.
På denna punkt uppställer sig en fråga som
kräver svar. Den gäller utomeuropeiska
inflytelser, betydelsen av den stora asiatiska
litteraturen.
De asiatiska ländernas litteratur inrymmer stor
lyrik. Där finns också djup visdom och en del
mycket svår metafysik, som jag emellertid lämnar
åt sidan, eftersom jag för ögonblicket endast
sysslar med poesin. Jag vet inte något som helst om
arabiskan, persiskan eller kinesiskan. För länge
sedan studerade jag de gamla indiska språken;
fastän jag på den tiden främst intresserade mig
för filosofi läste jag också en del poesi, och
jag vet mycket väl att vad jag själv har
skrivit är påverkat av indisk tanke och indiskt
känsloliv. Men i allmänhet är skalderna inga
orientalister — det är jag inte själv heller —
utan den orientaliska litteraturen påverkar oss
genom översättningar. Otvivelaktigt har österns
poesi på de senaste hundrafemtio åren utövat
ett visst inflytande, och för att bara nämna den
samtida engelska poesin har säkerligen varenda
skald som skriver på engelska läst Ezra Pounds
och Arthur Waleys översättningar av kinesiska
dikter. Det är uppenbart att varje litteratur kan
öva inflytande på varje annan litteratur genom
förmedling av individuella tolkare som har
speciell förmåga att uppskatta en avlägsen
kultur. Detta är en punkt som jag särskilt vill
understryka. Ty med mitt tal om den europeiska
kulturens enhet menar jag inte att jag betraktar
den europeiska kulturen såsom avskuren från
varje annan kultur. Kulturgränserna är inte
spärrade och får inte bli det. Men historiskt
sett finns det vissa skillnader. De länder som
har den längsta gemensamma historien och
vilkas litteratur har -påverkat varandra under
sekler är även med avseende på sin framtida
litteratur av störst betydelse för varandra. Vi
har våra gemensamma klassiker, de grekiska
och romerska, vi har en gemensam klassiker
även i våra respektive bibelöversättningar.
Vad jag här har sagt om poesin gäller även
andra konstarter. Målaren eller tonsättaren
åtnjuter måhända större frihet genom att hans
konst inte är begränsad till ett visst språk som
bara talas i en viss del av Europa, men samma
element återkommer vid all konstutövning: den
inhemska traditionen, den gemensamma
europeiska traditionen och det inflytande de olika
europeiska ländernas konst utövar på varandra.
Detta endast i förbigående; i övrigt tänker jag
begränsa mig till den konstart jag bäst känner
till. Åtminstone när det gäller skaldekonsten
kan inget land under en obestämd tid stå på
en kontinuerligt hög skapande nivå. Alla måste
ha sina sekundära epoker när ingen nämnvärd
ny utveckling försiggår, och därigenom
förskjuts tyngdpunkten ideligen från det ena
landet till det andra. Och i poesin finns inte något
sådant som en absolut originalitet, helt
fristående från diet förflutna. I det ögonblick en
Vergilius, en Dante, en Shakespeare, en Goethe
föds, förändras den europeiska poesins hela
framtid. När en stor skald levat, har vissa saker
gjorts en gång för alla och kan inte
åstadkommas på nytt, men samtidigt lämnar varje
stor skald sitt bidrag till det komplicerade
material som framtidens poesi kommer att
utnyttja.
Jag har hittills behandlat den europeiska
kulturens enhet ur konstens synpunkt, och
därvid framför allt den konst som jag är
kompetent att tala om, och ska niu övergå till att
belysa den ur idémässig synpunkt. Jag nämnde
att jag mellan de båda krigen redigerade en
litterär tidskrift, och jag ska en smula beröra
dess öden, då jag anser dem ha ett visst intresse
med hänsyn till mitt ämne.
Första numret av denna tidskrift utkom på
hösten 1922 och det sista i början på 1939.
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
