Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - T. S. Eliot: En skalds tankar om den europeiska kulturen. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKALDS TANKAR OM DEN EUROPEISKA KULTUREN
ett annat sätt än människor som inte talar
detta språk. Men olika folks kulturer påverkar
varandra, och i framtidens värld ser det ut som
om varje del av världen skulle påverka varje
annan del. De europeiska folkens kulturer har,
som jag nämnt, tidigare haft mycket stor nytta
av det inflytande de mottagit av varandra. Jag
har påpekat att en kultur, som frivilligt isolerar
sig eller genom omständigheternas makt
avskärs från andra, lider av denna isolering, och
att om ett land mottar kultur utifrån utan aitt
ha något att lämna i utbyte eller försöker
påtvinga ett annat land sin kultur utan att ta emot
något i gengäld, blir båda länderna lidande av
denna bristande ömsesidighet.
Det är emellertid inte nog med ett
generellt utbyte av kulturella impulser. Mani kan
exempelvis inte driva handel med alla nationer
i samma utsträckning, det kan finnas länder
som mer än andra behöver det slags varor man
frambringar, och det kan finnas sådana som
producerar det slags varor man själv behöver
och andra som inte producerar dem. Folk som
talar olika språk kan alltså ha mer eller mindre
besläktade kulturer, ibland till och med så
besläktade att man kan tala om en gemensam
kultur. När man alltså talar om en "europeisk
kultur" menar man den överensstämmelse som
kan konstateras i de olika folkens kulturer, men
även i Europa finns det givetvis kulturer som
är mer besläktade än andra. Å andra sidan kan
en kultur inom en viss grupp vara nära
besläktad med två kulturer som inbördes inte har
samma nära släktskap. Alla ens kusiner är inte
kusiner med varandra; en del har man på
fädernet och en del på mödernet. Likaväl som
jag har avböjt att betrakta den europeiska
kulturen som summan av ett antal icke besläktade
kulturer inom ett och samma område, avböjer
jag att dela upp världen i obesläktade
kulturella grupper; jag vägrar att dra en absolut
gräns mellan öster och väster, mellan Europa
och Asien. Det finns emellertid vissa gemen-
samma faktorer i Europa som gör det möjligt
att tala om en europeisk kultur. Vad är det för
faktorer?
Den starkaste drivkraften för uppkomsten av
en kultur, gemensam för flera folk med var sin
särpräglade kultur, är religionen. Missförstå
mig nu inte! Detta är inget religiöst föredrag,
och min uppgift är inte att omvända någon. Jag
konstaterar helt enkelt ett faktum. Jag tänker
inte så mycket på samhörigheten mellan våra
dagars kristna trosbekännare, utan jag talar
om den gemensamma kristna tradition som har
gjort Europa till vad det är, och de
gemensamma kulturella element som denna
gemensamma kristna tradition har skapat. Om Asien
i morgon omvändes till kristendomen, skulle
det inte därmed bli en del av Europa. Det är
i kristendomen som de sköna konsterna har
utvecklats, det är i kristendomen som de
europeiska folkens lagar — intill helt nyligen —
har haft sina rötter. Det är mot en bakgrund
av kristendom som allt vårt tänkande får sin
betydelse. Individen kanske inte tror på den
kristna lärans sanning, men det han säger och
gör spirar ur det kristna kulturarvet och får
sin mening genom denna kultur. Endast en
kristen kultur kunde ha frambragt en Voltaire
eller en Nietzsche. Jag tror inte att den
europeiska kulturen skulle överleva den kristna
trons totala försvinnande. Det beror inte på
att jag själv är kristen, utan på att jag har
studerat samhällets biologi. Om kristendomen
försvinner, försvinner hela vår kultur. Då måste
man med möda börja från början igen, och en
ny kultur får man inte färdaggjord. Man får
vänta medan gräset växer för att det ska ge
bete åt de får, av vilkas ull ens nya kostym
tillverkas. Man får passera många sekler av
barbari. Vi skulle inte få uppleva den nya kulturen
och inte heller våra efterkommande under fyra,
fem generationer framåt — och om vi gjorde
det, skulle vi inte trivas i den.
Vi har att tacka vårt kristna arv för mycket
a BLM 1946 viii
657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
