Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - T. S. Eliot: En skalds tankar om den europeiska kulturen. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELIOT
ning av kultur ooh politik är att den kan leda
mot en världsstat där det till slut endast
kommer att finnas en enhetlig världskultur. Det är
inte min mening att här kritisera några planer
för en världsorganisation. Sådana planer
tillhör teknikens fält. Maskiner är nödvändiga,
och ju mer fulländade de är, desto bättre. Men
kultur är något som måste växa; man kan inte
bygga upp ett träd, man kan bara sätta det och
sköta det och vänta på att det i sinom tid skall
växa sig stort, och när det har vuxit upp får
man inte klaga på att det har blivit en ek och
inte en alm av ett ollon som man har satt. En
politisk struktur är delvis konstruktion, delvis
organism. Den är delvis maskineri, och i
händelse maskineriet är gott har alla folk samma
fördel därav. Mem, delvis växer den jämsides
med och ut ifrån nationens kultur och är i så
måtto olik andra nationers. Två förutsättningar
är nödvändiga för den europeiska kulturens
sundhet: att varje lands kultur har sin
bestämda egenart och att de olika kulturerna
erkänner sin inbördes släktskap och är
mottagliga för inflytelser fr ån varandra. Och dtetta
blir möjligt genom att det finns ett gemensamt
element i den europeiska kulturen, en
sammanflätad intellektuell och emotionell historia, ett
utbyte av konst och av idéer.
Innan jag går vidare kanske jag bör något
klargöra vad jag menar med "kultur". I likhet
med "demokrati" är det en term som tarvar
att illustreras — inte definieras -— nästan varje
gång man använder den. Och vi måste ha klart
för oss vad vi menar med "kultur" för att
kunna göra en åtskillnad mellan Europas
materiella organisation och dess andliga organism.
Om den senare dör, blir det inte Europa man
har kvar att organisera, utan bara en massa
människor som talar olika tungomål. Och det
kommer inte längre att finnas något motiv
för de olika språkens existens, ty människorna
har ingenting annat att säga varandra än vad
som lika bra kan sägas på vilket språk som
helst: de har med andra ord inte längre något
att säga varandra när det gäller lyrik. Jag
har förut konstaterat att det inte kan
förekomma någon "europeisk" kultur om de olika
länderna är isolerade från varandra, och jag
tillägger nu att ingen europeisk kultur kan
existera om förhållandet länderna emellan
förenklas till identitet. Vi behöver omväxling i
enhet, men inte i organisationens, utan i
naturens enhet.
Med "kultur" menar jag alltså först och
främst detsamma som antropologerna menar:
det liv som förs av ett visst folk med
gemensam bosättning. Denna kultur kominer till
synes i dess sköna konster, i dess
samhällssystem, dess sedvänjor och religion. Men allt
detta sammanlagt bildar ingen kultur, även om
vi ofta för bekvämlighetens skull låtsas diet.
Det är helt enkelt de delar som framkommer
vid en dissektion av kulturen. Men liksom en
människa är något mer än sina olika
kroppsdelar och organ, så är en kultur något mer än
summan av dess konst, sedvänjor och religiösa
trossatser. Alla dessa saker påverkar varandra,
och för att förstå en av dem till fullo måste
man förstå alla. Nu finns det ju högre kulturer
och lägre kulturer; de högre kulturerna känms
igen genom uppgifternas differentiering, så att
man kan tala om mindre kultiverade och mer
kultiverade samhällslager och om individer som
är exceptionellt kultiverade. Konstnärens eller
filosofens kultur är en annan än gruvarbetarens
eller lantarbetarens; skaldens kultur skiljer sig
något från politikerns, men i ett sunt samhälle
är de alla delar av en och samma kultur, och
konstnären, skalden, filosofen, politikern och
kroppsarbetaren har en gemensam kultur som
de inte delar med människor med motsvarande
sysselsättning i andra länder.
Vi kan alltså fastslå att ett slags kulturell
enhet är den som förenar människor som lever
tillsammans och talar samma språk, ty att tala
samma språk betyder att tänka och känna på
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
