Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Franz Hellens: Belgisk litteratur på franska. Översättning av Louise Åkerstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELGISK LITTERATUR PÅ FRANSKA
språk, däribland ryska. I Sovjetryssland, där
den spritts i milliontals exemplar, betraktas
den som en fältbibel för frihetens kämpar
i striden mot utländskt tyranni.
Edmond Picard bör få gälla som den ledande
själen i sin tids belgiska litteratur. Hans verk
är omfattande och dynamiskt; han var en
idéernas såningsman. Tyvärr är hans form ofta
tung och osmältbar. Den enda av hans böcker,
som kommer att leva kvar i litteraturhistorien,
är de berättelser, som kallas "Scènes de vie
judiciaire".
Camille Lemonnier är den första i en rad av
romanförfattare, som det franska Belgien kan
vara stolt över, Rodenbach, Georges Eekhoud,
Eugène Demolder, Hubert Krains, Maurice
des Ombiaux m. fi. Lemonnier är en
imponerande begåvning, på en gång realist och
fantasimänniska. Han tillhör bröderna Goncourts
naturalistiska skola, men utmärker sig genom
en helt egen poetisk uppfattning, som räcker
för att ge honom en särställning. Hans stora
romaner är: "Un måle", "L’ile vierge", "Au
coeur frais de La forët", "Comme va le ruisseau"
etc. Som hans mästerverk får anses det stora
arbetet "La Belgique".
Georges Rodenbach har författat en
ryktbar roman: "Bruges la morte", men han var
annars i främsta rummet lyriker. Georges
Eekhoud tillhör likaledes den naturalistiska
skolan. Ur hans produktion kan nämnas tre
romaner, publicerade i Mercure de France,
vilka gett honom ett namn bland de förnämsta
franskspråkiga representanterna för den
flamländska romanen, "La nouvelle Carthage",
"Kermesse" och "Kees Doorik". Eekhoud
skriver ett mustigt och färgrikt men stundom
förvridet och bristfälligt språk, rikt på
nybildningar, övertagna från flamländskan. Alla hans
figurer är flamländska, och de miljöer han
beskriver är hämtade från födelsestaden
Antwerpen. Lemonnier däremot använder sig av
ett språk fullt av nya ord men mera franskt
i formen; Eekhoud och Lemonnier lovsjunger
liv och natur, de är realister med en
anstrykning av poesi, som förlänar deras verk ett
anslag och en harmoni av emellanåt mycket
stor rikedom.
Vid ungefär samma tid blomstrar i Belgien
en förnämlig lyrisk diktning. Jag har redan
nämnt Rodenbach, vars rytmiska, en smula
tillgjorda vers om beguinklostren och kajerna
i Brügge och Gent har en monotoni, som väl
rimmar med atmosfären i de sovande städer av
vilka de inspirerats.
Vidare bör nämnas Ivan Gilkin, vars dikter
rönt inflytande från Baudelaire, och Albert
Giraud, övertygad parnassist. Men epokenB
stora namn är Émile Verhaeren, Maurice
Mae-terlinck, Charles van Lerberghe, Fernand
Severin och Max Elskamp, alla inspirerade av
symbolismen.
Maurice Maeterlinck och Émile
Verhaeren är alltför välkända för att tarva närmare
behandling här. Belgiens störste skald efter
dessa båda, Charles van Lerberghe, är
mindre känd i utlandet, och det kan därför
vara befogat att med några ord karakterisera
hans produktion. Den inskränker sig till två
volymer, av vilka den första, "La chanson
d’Ève", placerar sin upphovsman i första ledet
bland tidens symbolister. Den består av en
serie tablåer på fri impressionistisk vers,
beskrivande Evas födelse, hennes hänförelse över
livet, det jordiska paradiset, kontakten med
mannen och det slutliga syndafallet. Van
Ler-berghes Eva är en hednisk skapelse, i släkt med
Venus Anadyomene, och skaldens utgångspunkt
i denna svit av lysande fresker är den av livets
skönhet bländade människans. När Charles
van Lerberghe skrev "La chanson d’Ève" var
han emellertid både vansinnet och döden nära.
Nämnas bör också en annan samling:
"Entre-visions", inspirerad och fulländad i formen.
Om Fernand Severin, till formen klassiker
men symbolist i fråga om idéer och bilder, kain
677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
