Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Franz Hellens: Belgisk litteratur på franska. Översättning av Louise Åkerstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANZ HELLENS
man endast säga en sak — nämligen att han
närmar sig den franske skalden Albert Samain
alltför mycket för att kunna räknas bland
epokens självständiga diktare, men hans vers
är vacker och mycket harmonisk. "Le Lys",
"Solitude heureuse" och "Un Chant dans
l’ombre" är verk att hålla i minnet.
Max Elskamp skulle förtjäna att vara bättre
känd i utlandet. Det är en stor skald, även om
han i allmänhet inte skrev annat än korta dikter
och var föga produktiv. Hans vers har ett
populärt anslag, hans form är den klagande visans,
och han försjunker gärna i dröm och längtan.
Hans poesi har sitt värde framför allt i rytmen,
ordmusiken och i tankens och känslans inre
resonans. Till hans bästa verk hör "La louange
de la vie", "Dominica!" och "Six chainsons de
pauvre hornme". De sista samlingarna, som
Elskamp publicerade just då hans
sinnessjukdom höll på att bryta ut, har förlorat den
djupgående friskhet och ursprunglighet, som
kännetecknade hans första arbeten.
Den efterföljande generationen ståtar
knappast med några stora författarnamn. Bland de
romanförfattare och skalder, som var
verksamma under denna tid, kan man endast nämna
två eller tre vars verk nått ut över gränserna —
Hubert Krains, vats roman "Le pain noir",
publicerad av Mercure de France, trots en viss
provinsiell ton än i dag lyckats bevara en
verklig friskhet och autentisk färg, samt Des
Ombia-gaux och Louis Delattre, av vilka man bör
minnas två förtjänstfulla arbeten: "Histoire de
Saint Dodon" och "Les contes de mon village".
Från tiden omkring 1900 inträder en verklig
förnyelse inom den franska litteraturen i vårt
land, och den bör enligt min mening åtminstone
till en del tiHskrivas en fastare och mera direkt
kontakt mellan de belgiska författarna och
deras yrkasbröder i andra länder, såväl
närgränsande som mera avlägsna. Liksom den
franska publiken grips den belgiska vid denna
tid av en stor nyfikenhet på moderna anglo-
sachsiska, skandinaviska och ryska
översättningar, en vara som det ännu var mycket ont
om. Dessutom tycks skrankorna mellan Paris
och Bruxelles definitivt ha rivits, och den
belgiske författaren, som var en smula misstrogen
mot sig själv, gärna förblev pairtikularistisk och
stängde in sig i sitt elfenbenstorn eller i det
egna landet, vänder blickarna mot söder och
blir mottagen i Paris, där hans alster når den
breda publiken.
Ett ganska stort antal tidskrifter utkommer
sedan denna tid, och i deras
innehållsförteckningar ser man sida vid sida de bästa franska
författarna och de belgiska vilkas stjärna är
i uppåtgående. Den förste av de författare som
här bör nämnas är André Baillon1, som med
sina böcker erövrade Paris och som väl
förtjänade att bli översatt. Hans produktion är
ganska rikhaltig, och hans romaner kan indelas
i två avdelningar: de tidiga, "En sabots" och
"L’histoire d’une Marie", där han tecknar de
människor och den journalistmiljö, som han
var väl förtrogen med, och de senare, där han
berättar om sitt eget oroliga liv, tillvarons
växlingar för en man med svag karaktär, ett
hjälplöst byte för intriger och så småningom offer
för ett feberaktigt vansinne. Dessa romaner bär
titlarna: "Chalet n° 1", "Délires", "Des vivants
et des mörts". Baillons maner står ganska nära
hans mästares, Jules Renard; stilen är
korthuggen, ren och klar, tankegången alltid
ursprunglig och spirituell.
Vid sidan av honom bör man nämna
dramatikern Fernand Crommelynck, författaren till
"Le cocu magnifique", en pjäs som gått
världen runt. Tillsammans med Hermann Closson,
en ung dramatisk talang, som före kriget gjorde
sig gällande med två eller tre betydelsefulla
arbeten, och Michel de Ghelderode,
författare till ett stort antal legendartade och
historiska pjäser, där den poetiska fantasin alltid
väger tyngst, är Crommelynck den ende yngre
1 Presenterad av Eyvind Johnson i BLM, 1945, n:r I.
678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
