Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Franz Hellens: Belgisk litteratur på franska. Översättning av Louise Åkerstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELGISK LITTERATUR PÅ FRANSKA
belgiske pjäsförfattare, vars rykte nått utacnför
landet. Jag skulle även kunna nämna Francis
de Croisset, men denne får snarare betraktas
som parisare. Det förefaller som om belgaren
i allmänhet skulle ha mindre fallenhet för
teatern. Olika kritiker har försökt att förklara
detta faktum, men enligt min uppfattning är
ingen av deras förklaringar tillfredsställande.
Det är inte annat att göra än att konstatera
denna brist och erkänna den.
Jean Touseul är den andre betydande
författaren från tiden efter 1900. Han avled
nyligen, vilket var en kännbar förlust. Trots att
han blott skrivit romaner och berättelser, som
närmast bör räknas till den regionalistiska
kategorin, utmärker han sig likväl genom en vidare
och mera mänsklig uppfattning än de flesta
romanförfattare i denna genre. Bland hans
många arbeten vill jag nämna serien "Jean
Clarambaux" (4 delar), "Le masque de tulle",
"La parabole du franciscain", "La croix de
bure", "Au bord de l’eau" m. fi. De bästa
författarna från denma period har ägnat sig åt
romanen: Marié Gévers, Charles Plisnier,
Robert Boulet, Horace Van Hoffel. Bland
lyriker må nämnas Isy Collin, Robert Vivier,
René Verboom, Hubert Dubois.
En ung poet, som rycktes bort i förtid, är
Odilon-Jean Périer. Han intar en viktig plats
i den period, varmed vi sysslar. Hans tidigt
mogna talang hann utveckla sig i en rad till
formen nästan klassiska dikter i en helt ny
anda. Hans bästa samlingar heter "Notre mère
la ville" och "Le promeneur". En annan diktare,
Henri Michaux, som i likhet med Périer fått
smaka på den parisiska gunsten, framstår nu-
mera som en ovanligt ursprunglig talang. Han
debuterade i Le disque vert, den enda
verkligt nya och unga tidskriften vid denna tid
(1920—24). Den blev mötesplatsen för de
bästa namnen inom den unga franska och
belgiska litteraturen. Michaux med sin rika fantasi
och sina levande och djärva bilder har funnit
en helt personlig form, som blivit ett
beundransvärt känsligt instrument både för hans
intellekt, hans känsla och för hans
egendomliga visioner under vaken dröm; den tycks inte
komma till sin rätt annat än i en anormal
sömn-gångaratmosfär.
Surrealismen har i Belgien fått ganska många
anhängare, men de är alla epigoner, med
undantag för Paul Colinet. Där finns för övrigt
inga namn att lägga på minnet.
Under kriget har nya författare uppenbarat
sig, och dagens litterära tendenser är långtifrån
nedslående, tvärtom. Jag skall inte nämna
några namn, därför att det än så länge bara
är fråga om löften. Skeendet bådar emellertid
gott för framtiden. I den jäsningsprocess, som
äger rum bland dagens unga författare, kan
man urskilja tendensen att mer och mer
avlägsna sig från en trångsynt regionialism och
viljan att låta en vidsträckt humanism kommia
till tals. Elfenbenstornets tid tycks definitivt
vara förbi. De unga som skriver i dag synes ha
fattat att l’art pour 1’art-teorin är en bra
utgångspunkt för det litterära skapandet, men
att man måste lämna den — om inte för att
engagera sig i det som sker så i alla fall för
att komma utom sig själv och den egna
begränsningen.
Översättning av Louise Åkerstein.
Franz Hellens, f. 1881, räknas till de mest betydande franskspråkiga belgiska diktarna och har
skrivit en rad romaner och novellsamlingar. Han besökte Stockholm i samband med den
internationella Pennklubbskongressen i år.
679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
