Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Margit Abenius: Ryska berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personligen går han under. Och vilken
undergång — i det sibiriska sinnessjukhusets
mörker! Korolenko, som har en intellektuell
läggning, jämför Jaschka med en annan fånge, den
nihilistiske småborgaren Kamysjin, också en
som vägrar att böja sig, och frågar sig om inte
de två innerst inne är av samma art, fast den
enes trosbekännelse lyder: "Ingen!" och den
andres: "For Gud og den høje Tsar..."
Det är kanske karakteristiskt för Korolenko
att hans människor ibland erfar ett behov att
"gå upp på berget för att frälsa sin själ".
Några sådana idéernas höga berg finns det inte
hos Anton Tjechov: med all sin nervförfining
och gränslösa insikt i själarna håller han sig
inom den mänskliga medelzonen. Både Natur
och Kultur och Forumbiblioteket har tagit med
"Stäppen" i sitt urval. Det har slösats många
lovord på denna mästarnovell — som inte är
någon novell utan en genommusikalisk
livsstämning — och här skall den ej analyseras.
Jag har avnjutit "Stäppen" mera i andra
översättningar än Forum-volymens; den vanpryds
av ett fatalt tryckfel redan i första meningen
("julmorgon" i stället för "julimorgon") och
tycks mig sakna något i rytmen —
vandringstakt, lidelse. Det övriga i volymen är korta ting,
humoresker, anekdoter, karaktärspsykologiska
studier, ljuva barnporträtt — somligt bagateller
utan tvivel men underbart berättade. Noveller
i stor stil är däremot "Paviljong 6" och "Ett fall
ur praktiken". Deras färg är svart. Man
befinner sig vid en utvecklings absoluta ändpunkt.
De fasor som ligger bakom Vera Inbers
"Dagbok från Leningrad" (1941—44) är helt
enkelt ofattbara: man når trots allt inte fram
till deras verklighetskärna. En främmande värld
är det som lyser igenom dagbokens sakliga
notiser, en värld av stål, projektiler och
krevader, hunger och polarköld, buren av sträng
heroisk anda och med en mjuk känsla för död
och liv som genomgående underton. Vera
Inbers konst påminner i sin kyska saklighet
och koncentration om de kinesiska poeternas.
Himlakropparna, särskilt månen, utövar hos
henne sin kosmiska trollmakt, och med en
sagoaktig inlevelse berättar hon om kålplantor och
kattungar i den svältande spökvärlden. Ty när
det är som värst erfar alla en oerhörd längtan
efter levande liv. En mager hankatt byts mot
en förstadsvilla, och författarinnans man, den
store, starke läkaren, stoppar varje morgon en
kattunge i sin portfölj när han går till kliniken.
Alla är ett hjärta och en själ, ingen Dymov
klagar mot skyn: "Å, ett sådant liv!" — "Vi
lever gott", säger en partisan. "Man kan
uttrycka det så, därför att livet är gott när dess
vardagar är fyllda av strid." — "Mitt arbete",
tillägger Vera Inber, "det är min strid." Och
det mest personliga temat i den kollektivistiska
dagboken är berättelsen om Vera Inbers eget
skapande arbete. Milt i sjukdom och fasor
arbetar hon på ett poem i fem kapitel — det
håller henne skadeslös, levande. Hon betraktar
stroferna som små barn som behöver tvättas,
putsas och hyfsas. "Jag smyger mig undan
i min vrå bakom skåpet, tänder lampan. Jag
somnar ögonblickligen om kvällarna och
vankar om morgnarna omkring med en halvfärdig
strof i huvudet; det är som om man på kvällen
hade lagt en liten degklimp i den förtrollade
ugnen och fått en färdig bulle i gryningen."
Och som bröd mottas också hennes andes
produkter av tacksamma lyssnare.
Av "Dagbok från Leningrad" kan man dra
två slutsatser. För det första att inte allt kan ha
varit av ondo i en regim som förmått väcka en
så hänförd försvarsanda. För det andra: att en
nyväckt chauvinism hos ett så primitivt folk
som det ryska kan bli en farlig kraft. Om det
mänskliga djupet betydde något borde
fruktbarhet och förnyelse kunna komma från
Ryssland. Men hur är det med "den onda energien"
som Vera Inber talar om, den som kommer oss
att ordna det som redan är ordnat, och som
växer inom oss som ogräs?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
