Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Werner Aspenström: Skyddsrummet. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WERNER ASPENSTRÖM
Motsträvigt plockades det ena vackra betyget
efter det andra fram. Då och då mellan
tuggorna lade sonen dit ett ord. Snart hade de av
puddingplågerskan skulpterat en ängel.
Var och en sjönk tillbaka i sin värld. Pojken
lovade över till kortsidan av bordet, där en
veckotidning låg uppslagen.
Då stannade väckarklockan, eftersom det var
tid för den att stanna. In i den värnlösa
tystnaden sköljde ångestens ständigt växande
dyningar. Samtidigt verkade det som om
rummet sakta fylldes av ett artificiellt sken, närmast
minnande om en dagsljuslampas, men kallare
och mera blåvitt stickande. Pojken hade
försjunkit i sin bildserie, han stod på knä på
stolen och hade händerna stödda mot
kind-knotorna.
Barn är känsligare än vuxna, tänkte han, är
det möjligt att inte ens min egen son märker
någonting? Varför är jag ensam seende av
alla? Om jag ändå vågade skrika, som den
skriker som först upptäcker att ett fartyg
sjunker. Men jag törs inte skrika, jag har ju
inga bevis, jag kan ju ha blivit bedragen, och
där står jag med fylleristens skam.
Ja, jag har blivit bedragen, upprepade han
gång på gång, det är mina egna murar som
störtar in, jag måste rädda mig, jag måste
försöka samla hop mig och ta itu med jobbet.
Jag måste förneka min egen visshet.
Vad sitter du och väntar på, tillrättavisade
han sig själv, stig då förgudsskull upp och
börja räddningsarbetet. Han vacklade bort till
chiffonjén och drog upp klockan, som genast
på klockors vis fortsatte att virka sig fram
genom evigheten. Därefter slog han sig ner vid
arbetsbordet framför fönstret, flyttade undan
celluloidschablonerna, öppnade ventilen på
kolsyretuben, blandade till färg i en porslinsskål,
kontrollerade aerografen. På tre dar hade han
inte förmått göra någonting. Han bläddrade
förstrött i bunten av förstoringar som firman
skickat till retuschering. Överst låg ett kort av
den typiska jubilaren, det sextioåriga
födelsedagsbarnet ovanför tid och rum. Denna gång
inkarnerad i en uppländsk sockenkonung
inklämd i en korgstol, i sin tur instoppad bland
fotlampor, silverkäppar och blomsterkorgar.
Det präktiga ansiktet strålade av kommunalt
förtroende.
Bakgrunden skulle tonas upp, skägget och
vänstra handen göras tydligare, ett hörn av en
orgel som råkat sticka fram i ena kanten arbetas
bort.
Han bläddrade vidare, och plötsligt
bubblade det äcklande minnet upp av det som fått
honom att avbryta arbetet för tre dagar sen.
En bild blixtrade fram av en död tvååring
liggande i en kista. Den medföljande
arbets-anvisningen fastställde att kistan skulle
övertäckas, svepningen förvandlas till
sjömanskläder, ögonen öppnas och ges en svagt blå
ton, kinder och mun borde givetvis också få
naturlig och levande färg. Föräldrarna som
gjort beställningen hade uttryckt ett särskilt
önskemål att munnen skulle öppnas till ett svagt
leende, såvida det vore tekniskt utförbart. Vad
som i övrigt krävdes var firman övertygad om
att herr E. själv bäst skulle förstå.
Febrilt arbetade han för att behålla
tvångströjan. Rusa nu inte upp som förra gången,
förmanade han, det tjänar absolut ingenting
till! Någonstans i ett rum i samma orimliga
universum som du själv tillhör sitter ett par
ensamma människor och tvinnar med händerna
på bordduken långt efter det att kaffet är
ur-drucket. För ett par veckor sedan beställde de,
kanske efter långa överläggningar, sin lilla
bedrägliga altartavla. De är i sin fulla rätt att
snart bli otåliga. Det är din uppgift att
förfalska, det är din skyldighet att ge barnet liv.
Bedrägeriet skall ändå utföras, det här och alla
andra. Din vämjelse är fullkomligt
ovidkommande och inte ens intressant. Du är ett
verktyg bland många, du kan ersättas. Bestäm dig!
Men tvångströjan brast. Som söndertrasade
734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
