Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Werner Aspenström: Skyddsrummet. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSRUMMET
— Han har väl slitit sig, antar jag. Blivit
skrämd av något. Skenat ifrån lass och körkarl.
Man vet ju att sånt händer.
— Men den som körde har haft god tid på
sig att komma efter. Det måste ni medge.
— Det tycker man.
— Tänk om det inte finns någon ägare.
— Klart att det finns. Lasset kan ha vält.
Han kan ha skadats. Till exempel blivit svårt
sparkad. Vad vet vi?
— Jag kan inte se att hästen hade något
seltyg på sig.
— Det hade han inte.
— Inte ens en grimma. Såvida inte slaktarn
tog av den innan jag kom.
— Någon grimma hade han inte heller.
— Då finns det inget skäl att tro att han
varit förspänd för en vagn eller letts av
någon...
— Skäl och skäl, avbröt mannen irriterad
av det alltmer obegripliga förhöret. Ingen av
oss kan veta något bestämt. Jag erinrar mig
att jag bara för ett par timmar sen såg några
hästar gå och beta i en gräsbacke alldeles
utanför tullen. Det kan likasågärna vara någon av
dem.
— Och ni menar att en häst skulle kunna
skena genom hela staden ända hit utan att bli
hejdad?
—• Jag säger ju att ingen av oss vet något
bestämt.
—• Just det. Han kröp tätt inpå mannen. De
röda feberfläckarna på kinderna växte.
Mannen tog ett par steg tillbaka. Han kröp efter,
lindade in ett finger i knapphålet på den andres
rockuppslag. Just det, upprepade han, erkänn
att vår ovisshet är förfärlig. Ingen av oss vet
något bestämt.
— Men herregud, huvudsaken var att vi så
fort som möjligt fick död på kraken. I det
tillstånd den var. Var den sen kommer ifrån och
vad ägaren heter, det blir väl klart med tiden.
För resten så intresserar det mig inte. Er tycks
det intressera kolossalt. Jag hoppas bara att
kraken var försäkrad.
— Intresserar det er inte?
—- Nej, inte ett förbannat dugg, skrek
mannen och vände sig om för att gå. Om ni vet
var ni själv kommer ifrån så tycker jag att ni
ska gå hem och sova ruset av er!
Förvånad och skrämd såg han mannen
försvinna över torget: full, han trodde jag var
full. Han vacklade tillbaka nerför gatan och
in på kaféet, men där var hans vanliga
fönsterplats upptagen. På någon annan plats ville han
inte slå sig ner. Han nickade igenkännande åt
servitrisen och gick ut igen.
När han kom hem hade systern försvunnit
och i stället satt pojken vid bordet och åt
korn-grynspudding.
— Faster hälsa och sa att hon inte kunde
komma förrän på fredag. Hon har gjort i
ordning mat för flera dar, som vi bara har att
värma upp.
— Jaja.
— Hon sa att vi hade litet gammal pudding
kvar, som vi skulle ta reda på först.
— Jag ska ta reda på. Hon kan vara lugn.
Jag ska ta reda på. Jag ska värma, koka och
steka och slå sås över, under och på sidorna.
Pojken vände sig om och tittade på fadern.
Han nyktrade till och skämdes över sin
hetsighet.
—- Faster är snäll, sa pojken. När hon gick
gav hon mig en krona.
— Ser man på. Ja, faster är mycket snäll.
Han satte sig vid långsidan mittemot pojken.
— Och så ordentlig. Det är en god sak. Din
mor var nästan lika ordentlig, fast på ett annat
vis. Men det kan inte du minnas.
— Tur ändå att vi har faster, sa pojken och
upprepade en fras som han hört fadern använda
många gånger.
— Ja, nog har vi orsak att vara tacksamma.
Nog kunde vi ha det sämre, sa fadern.
733
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
