Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Löfgren: Rast och vandring. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAST OCH VANDRING
ryggsäck över axeln och tagit henne med sig
på återfärden till stugan där de andra fanns.
Han vände sig om och ropade i blåsten:
— Du vet att Viran och Pelle ska ge sig
i väg hem i morgon?
— Var det i morgon — ja, ja, jag minns.
Jag måtte ha blivit veckovill av det här.
— Pelle och jag skulle göra upp i går kväll,
men vi fick ingen reda i det. Tror du du orkar
hålla på med räkenskaperna litet i kväll?
— Jag får väl försöka. Men jag skulle vilja
rasta snart.
— Det finns ett bra ställe här borta. Tio
minuter till kanske.
Molnen var runtomkring dem nu, yrande
förbi, slitna i flikar av stormen. Endast
glimtvis kunde de se mer än tjugu meter framför
sig. Passet hade blivit bredare, buskar mötte
dem med grenar som trycktes mot marken. Alla
fåglar och andra djur var försvunna. Kunde
Axel alltid välja den rätta bland de många
stigarna som grenade sig nyckfullt över heden?
De måste ju hinna fram till uppgörelsen med
de andra. (Jag-vill-lägga-mig-ner-å-sova.)
Räkenskaperna. Det var Pelle och hon som
skött dem hela tiden, hon mest kanske. Ingen
hade bett henne, det hade bara blivit så,
alldeles självfallet. När hon nu en gång givit sig
med på färden. Det var hennes första fjälltur.
Det var också första gången sen de gift sig som
de fått semester samtidigt.
Hon hade velat att de skulle tillbringa den
vid någon liten badort, lugnt och stilla, för sig
själva. Ett slags smekmånad, fyra år i
efterskott visserligen. Men Axel hade drivit sin vilja
igenom. Han skulle lära henne att förstå
fjällens tjusning, det hade visst blivit en föresats
hos honom. Han hade sagt, att hon "behövde
komma bort från det vanliga" och att de
"skulle sträcka ut riktigt en gång till
omväxling med söndagspromenaderna" och en massa
annat i den stilen. Och emot sådant hade hon
inte haft så mycket att komma med.
Nu började det isa kring handlederna av
blåsten och regnet.
— Orkar du en bit till? ropade han. Det
finns ett stenblock som ger lä lite längre fram.
— Visst orkar jag, svarade hon. Det var
nära att hon lagt till något, men hon hejdade
sig och log bara för sig själv. Hon såg ett
ögonblick på hans rygg med de breda skuldrorna
under vindjackan, så vände hon ansiktet mot
stigen igen. Klapp-klapp-klapp ljöd det när
hennes skosulor slog i stigens stenar, klafs
blev det ibland där en pöl hunnit samlas.
Nu var rytmen inom henne nästan gnolande
munter, men orden var desamma — jag vill
lägga mig ner å sova — jag vill lägga mig ner
å sova. Ännu skulle det dröja ett par timmar
innan de var framme hos de andra, hos Pelle
och räkenskaperna. Det vanliga.
I deras vandring nu fanns något av det som
Axel lockat henne med i sin övertalning. Och
som hon saknat förut under färden. Det gjorde
ingenting alls om det dröjde tills de kom fram.
Jag vill lägga mig ner å so-o-va — en vindstöt
bragte henne nästan ur balans och fördröjde
rytmen i slutet av ramsan.
Det vanliga.
Det var att få i väg Axel till posten i rätt
tid och sedan hinna göra upp om maten för
dagen med jungfrun innan det egna kontoret
kallade. Det var att hinna hem på lunchen och
se till att allt var i ordning när han kom. Att
ha litet över i hushållskassan, om hans
tobakspengar inte ville räcka. Att veta var
smokingvästens spänne tagit vägen och var han ställt
undan golfskorna från i höstas. Det var att
komma ihåg när släkten fyllde år och när skatt
och telefon skulle betalas. Det var att tänka på
allt. Men att komma bort ifrån det...
Axel var fjällvan och säker. Han skulle sköta
alltsammans.
Hon mindes veckorna före avfärden.
Han hade kommit med en ryggsäck åt henne,
en riktigt vacker ryggsäck av Bergans dam-
743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
