Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Dickens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DICKENS
i vanlig mening hos Dickens är efemärt. Men
det som består, är Dickens’ nyskapade värld av
idel karikatyrer, som fått i sig inblåst en så
intensiv livspust, att den ter sig för oss som en
domän, fullt jämförlig med den värld, i vilken
vi själva lever, och med vilken den har ytterst
litet att skaffa. Dickens skall enligt Chesterton
jämföras med folksagans anonyma författare,
med de stora mytskaparna, medan han däremot
inte har något att skaffa med modern
psykologi. Han var aldrig mindre till sin fördel,
än när han envist och tjurigt försökte bevisa,
att sådana figurer fanns, att hans gestalter
var realistiskt tecknade: "Han förnekade sin
fantasis äkta barn och påstod, att han hämtat
dem på gatan"! Och hans konst blev successivt
allt sämre, i samma grad som han försökte göra
sin genre troligare, bättre motiverad, mer
psykologiskt övertygande. Han nådde aldrig under
senare år upp till det fantastiska spexet i
"Pick-wickklubben", där all reson från början var
utkastad, och där inga mänskliga lagar gällde.
När han försökte vara trovärdig, blev han
mördande banal och tråkig, men när han bara
stormljög och lät sina figurer skena från det
ena groteska uppträdet efter det andra, lärde
han oss visserligen inte mycket om oss själva
men skänkte ändå tillvaron en ny dimension.
Psykologiskt intresse har Dickens i ett helt
annat avseende: icke genom sina
människostudier, icke genom sitt sentimentala
medlidande (särskilt med sin egen ungdom), icke
genom sina karikatyrer av ondska, girighet,
sadism utan genom det ytterst egendomliga
förhållandet mellan hans verk och hans eget öde.
En egendomligare utrustad människa
känner knappast litteraturhistorien. Hans psykologi
rymmer hela följder av ofattbara motsättningar;
ibland förefaller han inte vara av människors
släkte. Han var besatt av sin fantasi, han
skapade med en hallucinatorisk skärpa och
kraft, han såg rakt igenom verklighetens murar,
som stänger oss andra, och upptäckte en annan,
dåraktig värld av grotesk grymhet och
olympisk glädje. Ändå var han ytterst väl orienterad
i verkligheten. Han gjorde allting ordentligt
och till punkt och pricka. Han utbildade sig
i ungdomsåren inte bara till en god stenograf
utan till en mästare: "en mer begåvad reporter
har aldrig suttit på läktaren"; "det har aldrig
funnits en sådan stenograf". Han arbetade på
ett sätt, som säkert måste avlocka alla
odisciplinerade dyrkare av inspirationen ett sublimt
förakt. Han skrev nästan alla sina böcker som
följetonger; tydligen räknade han aldrig med
den löjliga eventualiteten, att hans
uppfinningsförmåga skulle sina. Ja, utan svårighet skrev
han samtidigt på två stora romaner — som
"Pickwickklubben" och "Oliver Twist"! Lewis
säger sig vid denna tid ha blivit "möre
im-pressed with Dickens’s fullness of life and
energy than with any sense of distinction".
Någon enstaka gång hejdades han mitt i sin
flödande produktivitet —• icke av sådana
småsaker som sjukdomar och vanliga personliga
sorger men däremot — av döden. När hans
hustrus syster, Mary Hogarth, som bodde i hans
hus, helt oväntat gick bort —- "so perfect a
crea-ture never has breathed; she had not a f ault" —,
måste han verkligen för en tid inställa arbetet
på de två nyssnämnda romanerna; i "Bentley’s
Miscellany" infördes följande karakteristiska
notis:
"Since the appearance of the last number of
this work the editor has to mourn the sudden
death of a very dear young relative to whom
he was most affectionately attached and whose
society has been for a long time the chief solace
of his labours."
Dickens anses ha skrivit cirka fjorton sidor
om dagen under de trettiofem år han arbetade
som författare; drar man av söndagar,
sjukdomsperioder, resor, semestrar, kanske man
kan antaga, att han dagligen producerade minst
tio trycksidor. Han skrev sammanlagt över
50000 sidor, och hans persongalleri omfattar
755
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
