Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Knut Jaensson: Odysseus’ vardag i Dublin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
tiv lärare med en ytterst markant, personlig
profil, som ger oss privatlektioner.
Allt detta är nu gott och väl, kan man säga.
Joyce är tydligen en förebildlig karaktär,
sällsynt rakryggad. Vi befinner oss i ett moraliskt
stärkande sällskap när vi slår följe med honom.
Men vad har boken för övrigt för mening?
Vart vill han komma?
ii
Ja, vart vill han komma! Det är både lätt
och svårt att säga. Han vill väl, som han
själv har sagt, i grund och botten något enkelt
— "tanken (i "Ulysses") är alltid enkel" —
men han släpar fram ett material som är
ofantligt och gör sidoblickar i tusen riktningar,
förvandlar det stora till något vardagligt och
ger det vardagliga ett slags storhet, borrar sig
in i trivialiteter och öppnar perspektiv mot
universum, lika svindlande och isande som
Pascals. Om man säger att han vill ge en syntes
av livet, vill fånga på en gång det efemära och
tidlösa, så låter det visserligen ganska platt
men är inte desto mindre sant. Det finns till
exempel i "Ulysses" små beskrivningar av
havet som har en fullkomligt elementär
storhet, och där finns episoden med Bloom på
dass, som är komisk genom sin torrt sakliga
ton och sin rent otroliga verklighet. Där finns
blickar som går djupt ner i seklernas brunn,
och där finns minutiösa beskrivningar på hur
Bloom steker njure och kokar te. Där finns
skarpsinnigt originella men inte fullt
allvarligt menade teorier om Shakespeares "Hamlet",
och där finns oändliga kannstöperier om
kapp-iöpningshästar. Moderna bekvämligheter är
grannar till uråldriga myter. Man kan lugnt
säga att Joyce inte bara har velat ge en syntes
av livet utan också har gett en.
Men om han ger en oerhört rik bild av
mångfalden av de fenomen som omger oss, ger
han en inte mindre fyllig av vår inre värld.
Och här ligger, måste man väl säga, bokens
största egenart. Andra diktare kan visa oss
andra bilder ur vårt inre, men de kan knappast
komma längre än Joyce i obarmhärtig
detaljrikedom. Emellertid får man inte glömma att
denna röntgenfotografering framför allt tar
sikte på att undersöka Leopold Bloom och hans
otrogna hustru, sångerskan Marion Bloom,
född Tweedy, och följaktligen bygger på
intuition. Hur en människa exakt ser ut inuti kan
vi ju aldrig veta. Men det spelar en
underordnad roll om Joyce här och där skulle ha
tolkat den ständiga strömmen av hugskott,
infall, tankestumpar och associationer hos
makarna Bloom en smula felaktigt i detalj.
Redan det att vi av egen erfarenhet så väl
känner igen själva krumsprången, futtigheterna,
kringirrandet och de sällan tillstådda
avvikelserna in på opassande områden är en
bekräftelse på den principiella sanningshalten hos
Joyces inre monolog, till vilken man visserligen
har hittat föregångare men som ändå är hans
geniala upptäckt, liksom Freuds upptäckt av
drömmens fördolda språk i princip är genial.
Det ligger nära till hands att sammanställa
Joyces inre monolog med Freuds drömtydning
också därför att de kan misstolkas och har
misstolkats på precis samma sätt. Såväl om
Joyce som om Freud har man ansett att deras
avslöjanden av människans inre värld inte har
haft något annat motiv än en önskan att dra
ner och förgrova. Men detta är säkert felaktigt.
Det som har lett både konstnären och
vetenskapsmannen har varit behovet av kunskap om
vårt själslivs medvetna och omedvetna
vardagsdag och vardagsnatt. Det torde vara den
ene lika fjärran som den andre att uppfatta
denna kunskap som förgrovande.
Detta framgår — om man håller sig till
joyce — tydligt av "Ulysses". Ty ingen lär
kunna förneka att vi får se Leopold Bloom
avklädd in på bara själen: hans ynklighet,
löjlighet, banalitet och obetydlighet har inte fått
den minsta lilla trasa att skyla sig med. Men
770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
