Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kant må själv göra ett försök att finna adekvata
svenska uttryck för Dorothy Parkers
undflyende jargong. Dock har jag hört sägas att
det anglosachsiska hate kan betyda mycket mer
än hata på vårt språk. Eller skulle vi redan vara
så västerriktade att vi t. ex. kan säga: "Jag
hatar smörgås med ägg och korsfäst ansjovis."
(Innehållsligt är påståendet felaktigt.)
Som det redan har påpekats av någon klok
måste en författare också vara pedagog. Ställ
honom på en estrad och låt honom säga att de
församlade är tråkiga, sensationslystna,
hämndgiriga, flaxiga, tanklösa, förblindade, grymma,
enfaldiga, grundfalska, fega, uppfyllda av
hårdhet, grälsjuka, tyranni, snikenhet och
trångsinne, ja, då kommer mycket snart
åhörar-skaran att glesna till en lätt räknad krets.
De som lämnar salen säger: "Det där har vi
räknat ut själva, och inte bara på
måndags-morron; det var inte fördenskull vi kom hit";
eller också: "Det där kan omöjligen vara sant,
jag är en enkel, anständig människa."
Dorothy Parker aktar sig för de fyrkantiga
klossarna. Hon vet bättre. Hon berättar sina
historier med lätt hand och i snabbt
framfor-sande dialoger eller monologer. Hon är
pedagog. Därför stannar också åhöraren kvar, och
han lägger huvudet på sned, tänker kanske
efter en liten smula då och då, skrattar, ler,
snyter sig diskret och torkar sitt tårade öga,
tycker att det var fan så sant, inte alls illa sagt
och precis så där är det ju.
Den lätt insedda hemligheten med hennes
konst är hennes stora kunnighet: hon kan sina
patienter in- och utvändigt, trampar aldrig fel.
Det är inte alls otänkbart att läsningen av
hennes noveller skulle vara nästan outhärdlig
om man inte kunde skymta hennes medkänsla
och värme och om man inte till fullo insåg
att hon sörjer och våndas över vanliga,
hallstämplat hyggliga individers (kvinnliga och
manliga) omedvetna brist på rak och hållbar
stil, på deras tanklösa och vingliga kurs mot
sjaskighet, utarmning och förnedring. I sina
skissartade, ytligt sett pladdriga småstycken
når hon alltid ner till den vanliga människans
tröttsamma narraktighet och skumögda
värderingar men också till hennes patetiska
ensamhet och tunga, långa längtan, konturlösa
famlande och stora osäkerhet i allt braverandet
och skrytet.
Scenen må vara i Detroit, i New York eller
någon annan yankeestad, men den kunde
likaväl ha förlagts till, ja naturligtvis inte till
Lund, Härnösand, Uppsala, Stockholm eller
Malmö, för här hos oss är vi ju inte såna, men
i övrigt var som helst på jordklotet. Hon går
illa åt hönsiga fruntimmer, men hon sticker
också kniven i de kolorerade paschor som
kallas karlar av den skattebetalande, redliga
och utåt stabilt etiska sorten som aldrig har
suttit i fängelse, och varför skulle de ha gjort
det? Har vi ögonen med oss och om vi har
begåvats med sinne för det som går bakom
swedenhielmska fasader kan vi när som helst
möta de människor som hon riktar ljuset mot.
En gång i tiden var det ett omtyckt
sällskapsnöje att gissa på orsakerna till krig. Läser
man Dorothy Parker noggrant, med örat lagt
mot det som står mellan raderna, då är man
nog inte så långt ifrån en acceptabel
förklaring. Den som var intresserad for liknande
ting kunde läsa ut mycket ur engelsk litteratur
mellan 1920 och 1937. Säga vad man vill om
författare: dåliga spåmän har de sällan varit.
John Karlzén
Rysk bilderbok
Aleksej Tolstoj : Systrarna. Översättning av
Karin de Laval. Norstedts 1946.
9: 50.
Det är anmärkningsvärt att de bästa sociala
romanerna ofta handlar om klasser och raser
i underläge eller i tragisk kamp. Samma
förhållande gäller väl också den individualistiska
romanen: det är svårt att i modern tid göra
den segrande eller harmoniska människan fullt
trovärdig. Det finns för resten i varje
segerkänsla en viss och nödvändig provinsiell
lom-hördhet, som kanske är till förfång för
diktaren ; triumfen är en sak för politiker, mindre
för författare, som på ett helt annat sätt måste
vara de universella intressenas bevakare.
Aleksej Tolstojs "Systrarna" är första delen
av en trilogi, som tydligen inte bara vill vara
en initierad historisk skildring utan även en
litterär kröning. De som segrade var samma
humana krafter som på en helt annan plats och
tjugu år senare led ett svårt nederlag. Man
kommer inte från den kanske helt onyttiga och
orättvisa jämförelsen med de litterära doku-
6 blm 1946 ix
801
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
