Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
menten från revolutionens nederlag i Spanien.
Det må vara att "Systrarna" är ett tvivelaktigt
och nyckfullt valt exempel, och visserligen för
oss denna del bara fram till omvälvningens
första förvirrade fas, men man märker redan
här hur ovidkommande och inskränkta
värderingar tränger in, hur nationell
sentimentalitet och heroism serveras i behagliga och så
småningom också medaljknipande portioner,
hur människoskildringen mekaniseras och blir
ett med den borgerliga
underhållningsromanens: svarta får och vita får och mellan
dem möjligen några melerade bifigurer.
Sedelärande visas hur nihilister i det avgörande
ögonblicket kan bli verkliga förrädare, hur
den experimenterande konsten är en borgerlig
förfallsprodukt, ja, man får stifta bekantskap
med förfallets fruktansvärda urgestalt, den
demoniske skalden Bessonov, en litterär typ
som hos oss för länge sedan förvisats till de
allra grövsta folklustspelen.
Romanen vill dels vara en rundmålning av
krigstidens och den begynnande revolutionens
Petrograd, dels en individuell skildring av
systrarna Dasjas och Katias utveckling till
socialt aktiva och harmoniska människor. Bara
i det nya samhället kan deras positiva anlag
utvecklas. Dasja övervinner sin splittring och
sexuella hämning, Katia räddas från sin sj
älv-upptagenhet och sin dödslängtan. Psykologin
är genomgående stelbent och onyanserad. Och
man blir inte glad över affektbeskrivningar av
det här slaget: "En varm rodnad göt sig över
hennes kinder, de blågrå ögonen var som två
bottenlösa sjöar."
Så långt kan man vara kritisk. Man kan
möta romanen på ett annat och mera givande
sätt: läsa den närmast som en bilderbok,
betrakta den som ett underhållande
silhuettdrama. De många figurerna bildar då
tillsammans en intressant svit av urklippsbilder, de
osannolika effekterna och våldsamma
kontrasterna kan accepteras som mer eller mindre
verkningsfulla artistiska medel.
Vad som således saknas i människoskildring
och inre analys ersättes i någon mån av de
måleriska förtjänsterna. Författaren är
skickligare i att beskriva stoffer och stämningar än
personer, bäst lyckas han kanske med
massscenerna, där han även får behandla
människorna som stoffer. Därmed är inte sagt att
en skildring som exempelvis den av
kärleksförhållandet mellan Dasja och Telegin skulle
vara onjutbar. Just i sin tafatthet,
troskyldighet, gammaldags undervisande präktighet har
den en naiv charm, som är den okomplicerade
bilderbokens.
Boken kan därför rekommenderas, inte för
vad den antagligen vill vara utan för vad den
mot sin vilja är. Werner Aspenström
802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
