Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Intryck från Oslo
Slutet på november är ju inte rätta tiden att
resa till Oslo eller någon annan plats heller
norr om alperna och det vore fel att säga att
den norska huvudstaden var till sin fördel
i snöslask, regn och mörker. Oslo har
underbara omgivningar, men själva staden kan med
bästa vilja inte kallas vacker, den har ett större
antal fula byggnader än de flesta storstäder,
och bebyggelsen saknar i hög grad plan. Under
kriget och ockupationen har stadsbilden
ytterligare solkats ner, och renoverings- och
nybyggnadsmöjligheterna är minimala.
Bostadsransonering är genomförd och ingen får
disponera flera rum än han nödvändigt behöver.
Även gatubelysningen och naturligtvis
reklamljuset är ransonerat, men skyltfönstren börjar
på nytt fyllas med varor. Trädgårdsmästarna
har fått koltilldelning till sina drivhus och
blomsteraffärerna bildar oaser i gråheten.
Bokmarknaden är oerhört livlig. Det
kommer i höst ut fler böcker i Norge än någonsin
tillförne och köplusten är fortfarande stor, om
också inte så kolossal som under ockupationen,
då människor verkligen levde efter slagordet:
"boken är det bästa skyddsrummet". Men trots
denna livaktighet utlöser situationen ingen
riktig tillfredsställelse hos de närmast
engagerade. De som tillverkar böckerna klagar över
den dåliga tillgången på material, särskilt
bok-binderimaterial, och arbetskraft. Papperet
förslår inte heller, på grund av den stora,
livsviktiga exporten, och kvaliteten är inte vidare
bra. Den norska bokkonsten kan under sådana
förhållanden inte nå upp till sina ärorika
traditioner, men viljan och talangen finns där.
Norrmännen rekryterar sina bokillustratörer
ur de bildande konstnärernas led, de har där-
emot ont om yrkesskolade bokkonstnärer, det
ger den norska konstnärliga boken ett mera
vildvuxet drag än den svenska, men i gengäld
ofta en större kraft och ursprunglighet. Henrik
Sörensen fällde i det sammanhanget ett
betecknande yttrande, där han stod med en av
sina egna böcker i handen: "Jag skall säga er
vad jag är mest rädd för av allt när det gäller
konst — god smak."
Det ges alltså ut många böcker i Norge just
nu, men man är inte enbart nöjd med dem
heller ur utgivningssynpunkt. Under kriget, då
praktiskt taget inga nya böcker utkom på grund
av de rättsinnade författarnas sit-down-strejk,
länsades lagren på restupplagor och samlade
editioner. Några vidare nytryck har inte kunnat
ske, med påföljd att man nu förgäves i en
boklåda frågar efter Ibsens och Bjørnsons
skrifter eller en modern klassiker som "Kristin
Lavransdatter". Det måste då reta en sann
norrman att se hur det dyrbara papperet
i stället går åt till översättningar av värdelösa
best-sellers av den typ som vi gunås också
vältrar oss i. De gamla fina förlagen kan inte
i första hand lastas för det, de har händerna
fulla av att förmedla den nyskrivna norska
litteraturen till allmänheten, men situationen
har utnyttjats av en hel svampflora av nya,
troligtvis i flesta fall efemära förlag, som
huvudsakligen drivs av profitintressen.
Förlagens antal har efter frigörelsen tredubblats,
och nykomlingarna skaffar sig material och
tryckmöjligheter genom att betala överpriser.
Om den nya norska litteraturen kan man
höra ganska divergerande omdömen, från
optimistiska till nattsvart pessimistiska. Att den
ännu inte hunnit samla sig efter
krigsupplevelserna och befria sig från den speciella, konst-
819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
