Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
närligt ogynnsamma ockupationsmentaliteten
torde vara obestridligt, men säkert gror det
i jorden. Initierade iakttagare oroar sig inte
så mycket för skönlitteraturen som fastmera
för kulturskribenterna, vilka är för fåtaliga och
i allmänhet tillhör en äldre eller
mellangenera-tion. De ekonomiska villkoren för kritiker är
inte lysande, vilket till en del förklarar
knappheten på kritiska begåvningar, men måhända
ligger orsakerna djupare: i att ungdomen dessa
år vant sig vid ett händelserikt, spännande liv
och inriktats praktiskt snarare än teoretiskt
och estetiskt. Norge saknar i det närmaste
ungdomlig debatt av den sort som härjar i svenska
tidningar, och den viktiga kulturella
undervegetation som består av småtidskrifter,
diskussionsklubbar och kotterier är snarast
obefintlig. Det är betecknande att Norge inte har
någon litterär tidskrift, helt enkelt därför att
det saknas intresserat folk som kan göra en
sådan. BLM har tack vare denna brist en norsk
abonnerad upplaga på 1 000 exemplar, vilket
egentligen är något fantastiskt och visar att
det i varje fall finns publik för litterära
tidskrifter i Norge.
Intresset för svensk litteratur i Norge måste
fylla en gästande svensk med blygsel över hur
tröga vi själva är när det gäller att läsa norsk
litteratur i original. Det importeras årligen för
c: a 600 000 kr. svensk litteratur till Norge,
motsvarande siffra för vår norska import är
säkerligen knappast tredjedelen. Detta intresse
för svenska böcker är inte någon ytlig, tillfällig
företeelse som följd av att vi under kriget fick
hjälpa till att förse de boksvultna norrmännen
med litteratur. Att svensk litteratur är levande
i många norrmäns medvetande fick jag bevis
på då jag under de tre dagar jag befann mig
i Oslo hörde Bellman, Fröding och Heidenstam
citeras på klingande svenska av personer ur
helt olika kretsar. Den svenska lyriken
beundras högt i Norge, även den nyaste.
Mitt ärende i Oslo var att delta i en
kommitté som skulle diskutera möjligheterna att
under rubriken "Nordisk Bokkonst" samordna
de utställningar av förebildliga böcker som
här i landet årligen ägt rum sedan 1933 under
beteckningen "Svensk Bokkonst: 25 utvalda
böcker" och som mer eller mindre regelbundet
gjorts även i Danmark och Norge (Finland
har för avsikt att sätta i gång så småningom).
Ett sådant samarbete beslöts, och i
fortsättningen kommer vart och ett av de fyra
nordiska länderna att vartannat år vid sidan om
sitt eget bokurval få se även de tre
grannländernas. Detta är en form av praktisk
nor-dism, vars betydelse man inte skall underskatta.
Har man börjat intressera sig för hur ens
grannar sätter yttre fason på sina böcker, bör
man rimligtvis småningom få intresse även för
vad som står att läsa i dem.
I Kunstnernes hus såg jag en utställning av
franska målningar, teckningar och grafik ur
norsk privatägo. Det var en exposition som
kunde ta kål på novemberrusket. De utställda
verken gick från Corot och Delacroix till
fau-vister och surrealister. Allra överdådigast
representerade var Renoir med sju målningar,
Bon-nard också med sju, därav några hänförande
vackra sydfranska landskap som glödde i
lys-maskluddiga juvelfärger, Matisse med nio
oljemålningar och Picasso med åtta jämte ett stort
antal pasteller, akvareller, teckningar och
grafiska blad. De norska privatsamlarna,
skeppsredare och liknande krösusar, har tydligen inte
bara haft mera pengar än de svenska utan
också djärvare smak och snabbare initiativ.
Nasjonalgalleriet är nu återupphängt så när
som på översta våningen. Det är ingen idealisk
museibyggnad utan snarare en ganska trist
sådan med dålig belysning. Intrycket dras
onödigt ner genom den alltför täta hängningen,
raka motsatsen till våra museers skönhängning,
och frågan är allt om man inte borde rensa en
del eller laborera med utbyten. En sal är dock
820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
