Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bengt Anderberg: Kristofer. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGT ANDERBERG
Kristofer
du måste bort från denna milda nejd
där livet mognar sötmande till döden
från denna milda natt där smärtan
bekläder sig med ljuvlig rosendoft
det är ej ditt.
Han står vid dörren och det kalla gräset
glimmar av dagg vid tröskelstenen.
Han tänker: för en sådan röst
flyr väl de skygga duvorna därborta
från träd till träd och löven skälver
av deras rädda flykt.
En gammal man som jag
en gammal ensam man
Men nu
tyst lyfter själens fågel.
Fann ej sin strand var inte hemma här
ej friden var dess hem den skygga djärva.
Tyst lyfter själens fågel
det finns ett annat land
där solnedgången flämtar ännu
i röda moln och träden
förkolnar mot skyn och bergen svartnar
och luften är besk av rök
ett smärtans land en kväll som är sprängd av eld
som hoppar rödgul över spjut och hjälmar
ett land fullt av eld och soldater.
Och härskaren.
Härskaren ser du här.
Vid mörkrets gräns
en ur vars mun det sipprar blod
med blod i kungakronan. Ögon
hopklibbade av blod och smuts.
En naken man fastnaglad vid ett träd.
härskaren ser du här med genomspikade händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
