Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Lars Villius: Robinson. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBINSON
kände vattnet mörkt forsa förbi ansiktet; det
var salt. Det kändes först ljuvligt svalkande
mot mitt upphettade ansikte, längs ryggen och
mellan benen; sedan blev det ljummare. Jag
simmade utåt. Jag simmade med långa tag.
Ibland dök jag genom vågorna. De var inte
så stora. Vattnet var grönt. Jag riktigt kände
djupet under mig. Den flacka strandlinjen inne
i viken försvann bakom vågorna. Jag flöt på
rygg ett tag. Det fanns inga moln på himlen
och efter en stund blundade jag. Medan jag
blundade kände jag hur benen sjönk, och ett
ögonblick i panik visste jag inte vad som var
upp eller ner. Det var över på en sekund. Jag
simmade tillbaka. Det var skönt utan
badbyxor. Upp var det svårare att komma, men
det gick i ryggläge. Nu kände jag igen hur
oerhört hett solen brände: håret som legat
slickat intill kroppen när jag kom ur vattnet
blev nästan genast krylligt och torrt igen. Jag
lade mig ner uppe på klippan och kastade
skjortan över ansiktet.
Plötsligt fick jag för mig att någon eller
några stod bakom mig: jag reste mig häftigt
upp men där fanns ingen. När jag lade mig
ner igen upptäckte jag två moln, de hade inte
funnits där förut. De verkade ofattbart
avlägsna, ofattbart ensamma mot den enorma
himlen. Två. Två civilklädda poliser. Poliser
kommer alltid två och två.
Fruktan kommer krypande: den ligger redan
och lurar bakom skåpet som man snubblar
fram emot, bakom dörren, i trappan, innan
man ens kan gå. Fruktan för att inte längre ha,
fruktan för att något ska hända, fruktan för
att kvävas, för att bli instängd, för att trampa
fel i mörkret, fruktan för det man inte
känner till.
Lis, var är du? Cykelringar mot nattblank,
sommarregnvåt asfalt, ljuskonen som klippte
ut din figur ur mörkret, din böjda rygg som
såg ut att ha så bråttom, och stjärten i de små
vita byxorna pressad mot sadeln till persiko-
form. Och sedan: dina ögonvitor var tunt,
blåvitt, halvgenomskinligt porslin, och när jag
såg in i dina pupiller vidgade de sig tills de
tycktes uppta hela iris. Jag kände mig mjuk
som en inte uppumpad fotboll i mellangärdet,
jag tyckte jag slöt lufttätt till verkligheten, till
allting...
Någon gång, långt tidigare, en morgon,
måste jag ha vaknat, oändligt led på min
kropp, oändligt led på människorna, på
dumhet, snikenhet och småhet, på försöken att
komma åt mig; om för att göra mig välartad
eller för att strypa mig vet jag inte riktigt, det
var nog båda delarna; någon gång, en morgon,
måste jag ha vaknat, stigit upp, lämnat allt
bakom mig och gått mot havet. Havet var
lugnt, det blåste en lätt bris, och millioner
solkatter kom från vågornas våffelmönster på
viken. Jag rodde ut. Det var tusen mil till
botten. Så blåste det upp, det blev orkan, min
båt slungades som ett bananskal upp på en
strand. Det blev natt, stormen mojnade och jag
tände en eld. Nästa morgon gick jag på
upptäcktsfärd och kom fram till havet igen: jag
var på en ö. Den var obebodd. Min båt var
sönderslagen. När hände allt detta? Var är
jag nu?
Jag reste mig upp. Det här gick inte. Jag
började klä på mig. Långt ute till havs syntes
två fartyg; genom hettan såg de ut som någon
sorts glesa byggnader som reste sig höga över
horisonten. När jag var färdig kom jag att
kasta en blick omkring mig, och där, där borta
på en klippa stod Lis. Jag skrek hennes namn
och började springa nerför sluttningen, jag
hoppade på stenar, kom ner i sänkan och halvt
kröp uppför den andra klippan. Hon hade
försvunnit bakom krönet nu. När jag kom upp dit
fanns hon inte där, ingenstans. Jag gick
omkring och tittade men det fanns inget spår,
klipporna låg tomma och ödsliga. Hon hade
försvunnit, bokstavligen; lösts upp i luft, tunn
luft, med ens.
829
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
