Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Arne Häggqvist: Verklighetsbakgrunden till Selma Lagerlöfs ”Jerusalem”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE HÄGGQVIST
VERKLIGHETSBAKGRUNDEN
TILL SELMA LAGERLÖFS
"JERUSALEM"
I
Bland Selma Lagerlöfs många mästerverk
finns det ett som visat sig ovanligt hållbart och
oanfäktligt inför publik och kritik, såväl
samtidens som eftervärldens. Det är berättelsen om
Ingmar Ingmarsson och dalaböndernas
utvandring till det Heliga landet: "Jerusalem". Den
romantiska sagan om Gösta Berling hade fångat
mångas sinnen, nästan alla föll för
prästenkavaljerens överdådiga charm, men — några
ångrade sig efteråt och sökte förneka sitt
svärmeri för en personlighet som från en annan
synpunkt sett än den konstnärliga onekligen var
en ganska asocial och förfallen typ, en försupen,
onyttig människa, en ovärdig hjälte. Däremot
menade man, mer eller mindre medvetet, att
"Jerusalem" målade en vacker fresk över
nationell bondekultur och effektivt försvarade
traditionella, moraliska värden. Hjältarna var
tilltalande genom sin resliga växt, sin fåordighet,
sin handlingskraft och sitt rättfärdighetspatos.
Så kunde vem som helst önska vara — detta
kunde passa som svenskt och nordiskt ideal.
Och "Jerusalem" blev så småningom till en
symbol för arbete och allvar, diametralt motsatt
"Gösta Berlings saga", som representerade det
lättsinniga överdådet och en farlig hjältedyrkan.
En motsättning som formelit-tekniskt speglas i
den faktiska olikheten mellan ungdomsbokens
mer lätta och lösa komposition och det senare
verkets fasta och tunga monumentalitet.
Vad hjältedyrkan beträffar förhåller det sig
emellertid så, att även "Jerusalem" ytterst
har sitt upphov i Selma Lagerlöfs hänförelse
inför märkliga dåd och märkliga människor:
när allt kommer omkring är också denna bok
en hjältedikt, fast entusiasmen här tagit en
besinningsfullare form och frambragt ett epos
av nytt och ganska radikalt slag. Författarinnan
vittnar själv (i Jerusalemsföreningens Tidskrift
1936):
Våren 1897 sände Heidenstam sitt mästerverk
Karolinerna ut i världen. Jag kunde inte läsa boken utan
att finna hur mycket väldigare den var i måtten än
det verk (Antikrists Mirakler), som jag hade för
händer, och hur mycket fastare den grep om
hjärte-rötterna. "Ack måtte de svenske snart företaga sig
nya storverk", suckade jag efter läsningen, "och måtte
det bli jag, som får skriva om dem."
Sommaren samma år reste Selma Lagerlöf
i sällskap med Sophie Elkan till Visby för att
finna en inspirerande arbetsmiljö för "Antikrists
mirakler", och där — där råkade hon i ett
nummer av en ortstidning få se en notis om
"bönder från Nås i Dalarna, som för sin tros
skull hava utflyttat till Palestina" och nu hade
"skrivit hem efter ett par svenska plogar". Vad
844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
