Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Jan Parandowski: Möte med James Joyce. Översättning av Marika Stiernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN PARANDOWSKI
Mycket riktigt. Och under inflytande av den
inspirerande drycken lät han sig nu glida hän
till minnen från Italien, där han tillbragt
lyckliga år och gift sig. Hans barn bar italienska
namn. Omedvetet började han tala på
italienska, han smekte språkets välljudande ord
med sin vackra åldrade tenor. Men tämligen
snart var han dock tillbaka i nuet, tillbaka till
"Odyssén".
Hans kunskaper var häpnadsväckande. Han
tycktes känna till allt vad filologer, arkeologer,
historiker skrivit som överhuvudtaget kunde
vara värt att känna i det av honom älskade
sammanhanget. Den homeriska dikten kunde
han utantill och citerade långa avsnitt med sitt
kuriösa uttal, där modern grekiska
sammansmälts med den erasmiska traditionen och
kryddats av engelska tonfall. Till detaljer,
smådrag kom han med förklaringar, då han där
funnit utsökta finesser, dolda under den yttre
ordklädnaden.
Jag tog risken att uttala en viss förvåning
över att han bibehållit kärleken till ett verk
som väglett hans eget skapande. I allmänhet
brukar man med en viss leda vända sig ifrån
förbrukat material och småningom också från
det fullbordade egna verket.
— Det vet jag ingenting om, sa han. Under
åtta år arbetade jag på "Ulysses", mitt
livsverk. Allt annat var bara förberedelse.
Vi hade nu tömt en första flaska, han
beställde in en ny och undan för undan blev han
glättigare och mera meddelsam.
— Den franska översättningen av "Ulysses"
är inte dålig, jag övervakade den, men mitt
engelska original förblir ensamt att räkna med.
Där ges oöversättliga saker. Jaså, ni undrar
över att jag alltjämt är tillgiven denna
fördömda lunta? Men, ser ni, jag har där lagt
ner mer än någon annan författare i något
verk. Ni kan tro det var underbara upplevelser,
att stiga upp i gryningen, så där klockan
fem, stiga rätt ut i den vardande epopéns dim-
värld, just så som Dante en gång steg in i sin
"selva selvaggia"! I min hjärna smattrade
orden, bildernas trängsel liknade skuggornas
vid helvetets portar när Ulysses där kallade på
Tiresias ... Större delen av mitt verk tillkom
under världskriget (det första). Man kämpade
vid fronterna, imperier föll, gammal ordning
krasade ihop; men där satt jag vid mitt
skrivbord och visste att jag gav liv åt något
gigantiskt och bestående.
Ett leende lekte över hans vinupphettade
ansikte: det tycktes göra en smula avbön för
den händelse hans uttalande skulle förefallit
åhöraren oblygt stolt.
—- Nej, ni får inget andrum, min bäste
herre, sa han, och måhända är era åsikter om
mig inte särskilt gynnsamma. Det anar jag ur
bristen på värme i er tystnad. Protestera inte,
det tjänar ingenting till, ingen behöver bekräfta
mig i övertygelsen om att jag frambragt vår
tids epopé, ingen kan heller beröva mig den.
Jag är inte troende, men en aning vidskeplig,
likt alla agnostiker, och jag är säker på att
Homeros själv befann sig i min närhet under
mitt arbetes gång, uppmuntrande, bejakande.
Det som skedde var något han ännu inte varit
med om, ty man kan inte begära att han skulle
intresserat sig för alla fadda efterapningar av
hans genis frukter. För min del tog jag
"Odyssén" till generalplan, och jag har följt den
noga. Dess konstruktion är ojämförlig, och
inom denna ram har jag satt in mina figurer.
Min "Ulysses" är ett köttets epos. Medan andra
förgapar sig i stjärnornas vandringar, har jag
studerat det mänskliga inälvssystemets
mysteriösa rytm.
Nu fick jag ett tillfälle att falla in:
-—- Är det inte Wells, sa jag, som
någonstans påstått att James Joyce lider av "cloacal
obsession"?
— Jaså, det där har ni reda på! Ändå
daterar citatet från mina debutår. Vi kan hoppa
över det. Wells har glömt bort att det är hans
852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
