Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Elsa Norberg: Esaias Tegnér i närbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR I NÄRBILD
ta sig fritt utlopp i underhållande digressioner
om samtida personer, sällskapsliv, politiska,
litterära och kyrkliga förhållanden. Men
huvudtemat släpps ej ur sikte. Även i utvikningarna
fullföljes ett bestämt syfte, och detta torde
förklara den ur historisk synpunkt ojämna
behandlingen av det yttre händelseförloppet, t. ex.
den rätt skissartade framställningen av
Växjöbiskopens tidigare politiska verksamhet i
jämförelse med den nästan minutiösa
undersökningen av 1840 års riksdag, som inleder
slutakten i det psykologiska dramat men där
Tegnér inte längre förmådde göra någon
positiv insats av vikt. Författarens avsikt har inte
i första hand varit att teckna och värdesätta
samhällsmänniskan Tegnér och dennes
historiska insats. Det är fråga om en närbild, och
perspektivet har förskjutits i enlighet därmed.
Strävan efter psykologisk förståelse har väl
också gjort en apologetisk tendens
ofrånkomlig. Tegnér kunde visserligen inte själv ha valt
en skickligare försvarsadvokat. Porträttet är
utomordentligt fint nyanserat, och
skönhetsfläckarna har inte raderats bort. Men inte
desto mindre har nog förmågan av inlevelse
kommit att påverka författarens värderingar
och hans sinne för proportioner, så att det
blivit något av samma oundvikliga
tillrättaläggande som när man skriver en aldrig så
uppriktig självbiografi.
Både fördelar och risker med denna
subjektiva metod kunde man hitta exempel på litet
varstans i den fängslande framställningen. Det
gäller även om det utomordentliga avsnitt, som
handlar om "Frithiofs saga" och övriga dikter
tillkomna i samband med den. Detta är första
delens glansparti, och fråga är, om det inte
är höjdpunkten av vad Böök någonsin
åstadkommit i fråga om litterär essayistik. Även
här är den psykologiska synpunkten
förhärskande — den markeras redan genom
kapitelrubriken: "Frithiofs skald". Diktens genesis
och skaldens växlande stämningar under ut-
formningen har varit författarens ledtråd vid
tolkningen, och i överensstämmelse härmed
utgår han från de först skrivna, sista
romanserna. Med lätt hand har han här med sina
egna rön sammansmält det mesta av värde,
som den omfångsrika föregående forskningen
kommit fram till i fråga om dateringar,
litterära influenser och biografiska förhållanden.
Denna biografiska metod omhuldas ju inte
precis av yngre kritiker och modersmålslärare,
som tvärtom tenderar att i möjligaste mån
lösgöra dikttolkningen från skaldebiografin. Så
mycket roligare är det för den, som har en
envis kärlek till den klassiska
litteraturhistorien, att se, hur mycket av värde, just för den
estetiska analysen, som på denna väg har
åstadkommits och ännu kan åstadkommas.
Ingeborg får karaktär och temperament under
jämförelsen med den viljestarka friherrinnan
på Sireköpinge, och inkonsekvenser i
teckningen av henne får sin förklaring av de skilda
föremålen för skaldens kärlek, när han
utformade de olika romanserna. Expressiviteten
i Tegnérs språk kommer slående till sin rätt,
när Frithiofs "furialiska vältalighet" i tolfte
till femtonde romanserna blir ett omedelbart
uttryck för vad skalden upplevde under de
hektiska månader, som följde på det
brådstör-tade avskedet på Sireköpinge i augusti 1824,
då han efter ett misslyckat försök till erotisk
bärsärkagång i fullt raseri lämnade Martina
von Schwerins hem. Varje bismak av
konventionalism trollas bort, och man tycker sig med
ens höra, att det är tegnéridernas, inte Tegnérs
skuld, om den någonsin kommit att vidlåda
dessa våldsamma, omisskännligt personliga
uttryck för misantropisk världssmärta.
Recensenten använde med avsikt ordet trolla.
Ty med allt erkännande av det berättigade
i Bööks uppskattning av den konkretion och
expressiva kraft, som faktiskt finns i dikten,
frågar man sig dock, om han inte lyckats
i någon mån förvända synen på läsaren.
855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
