Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Elsa Norberg: Esaias Tegnér i närbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELSA NORBERG
"Frithiofs saga" är ju ändå, som redan
samtiden anmärkte, ett ganska ojämnt verk. Både
Amalia von Helvig och Martina von Schwerin
fann t. ex. kärleksscenen i "Avskedet" tam och
konventionell. Men när Böök här frammanar
ett annat helhetsintryck, har han då inte i kraft
av sin inlevelsekonst låtit den verkliga dikten
låna drag av det mästerverk, som Tegnér
drömde om att åstadkomma och i vissa partier
också nådde upp till, men som aldrig helt kom
att motsvara hans intentioner? I något dylikt
vill man åtminstone gärna se den psykologiska
orsaken till att författaren kunnat avsluta sin
analys med ett så angripbart värdeomdöme
som att "Frithiofs saga är Sveriges största
bidrag till världslitteraturen".
Eljest är det inte ofta man finner kategoriska
omdömen i Fredrik Bööks framställning. Som
den drivne stilist han är, behärskar han till
fulländning antydningens och nyanseringens
konst och använder den med förkärlek, när
ömtåliga eller omstridda ting måste beröras.
Så t. ex. när det gäller den segslitna frågan
om Tegnérs filosofiska orientering i
ungdomsåren. Här har Böök uppenbarligen haft en
känsla av att Albert Nilssons och hans egen
tidigare uppfattning tarvade en modifiering.
Utan all polemik mot sitt eget förflutna lyckas
han också (s. 83) fälla ett omdöme, så
finslipat, att det torde komma att stå sig, hur än
resultatet av den vetenskapliga diskussionen
utfaller. Men det är frestande att med dubbel
syftning anföra Geijers klassiska ord om Tegnér:
"Han vek av och undan, och man visste lika
litet gången av hans tankar som solstrålens väg
genom löven. Ty allt vad han sade blänkte."
Ett annat, särdeles delikat exempel på vad
Böök kan åstadkomma i fråga om fin
anspelning, finner man i berättelsen om Esaias
Tegnérs och Anna Myhrmans kärlekssaga
i första delen. I form av diktanalys avslöjar
Böök med en oefterhärmlig diskret elegans,
hur långt fästfolkets intimitet enligt hans
mening hade avancerat före dubbelbröllopet
på Rämen i augusti 1806. Här kräves verkligen
av läsaren något av samma uppmärksamhet
som den man använder vid slukandet av en
kriminalnovell. Med hänsyn till den moderna
opinion, som enligt en känd
litteraturhistorikers omdöme är mer skenhelig än den
viktorianska, bör det dock tillfogas, att Böök gör
detta avslöjande i ett bestämt vetenskapligt
syfte: han menar, att det förklarar den nya ton
av livsglädje och skaparlycka, som man kan
förnimma i skaldens poesi redan åren före
bröllopet. Emellertid kommer teorin nog inte
att förbli oemotsagd. Särskilt beträffande den
tidpunkt, då samlivet skulle ha tagit sin början,
är materialet mycket hårt pressat.
I erotisk undernäring och otillfredsställt
ömhetsbehov vill Fredrik Böök se en viktig
faktor i Tegnérs svåra depression omkring 1825
och gör på tal härom en intressant jämförelse
med Geijers oroliga sinnesstämning vid samma
tid. Men eljest är han inte benägen att söka
psykiska orsaker till skaldens själssjukdom,
som han för övrigt inte gärna vill höra talas
om före katastrofen på sommaren 1840. Denna
ägnar han i arbetets andra del en så mycket
mer ingående uppmärksamhet. Obunden av
psykologisk skoldogmatism och psykiatriska
termer har Böök gått till verket och
åstadkommit den fylligaste och allsidigaste
beskrivning av själva sjukdomsförloppet, som hittills
förebragts. Författaren avhåller sig från att
själv ställa diagnos, men helt kan han inte
undgå att ta ställning till de fakta han lagt
fram liksom till tidigare teorier.
I likhet med de flesta litteraturhistoriska
Tegnér-forskare har Böök haft svårt att
acceptera Gadelius’ uppfattning, att Tegnér led av
en ärftligt betingad, alltsedan ungdomstiden
fortskridande mano-depressiv sinnessjukdom.
Den för denna sjukdom typiska periodiciteten
kan inte återfinnas hos skalden, om man inte
gör våld på det biografiska materialet. Där-
856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
