Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Elsa Norberg: Esaias Tegnér i närbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR I NÄRBILD
emot släpper inte Böök tanken på möjligheten
av ett ärftligt sjukdomsanlag — och häri
befinner han sig i bästa överensstämmelse med
Tegnér själv, hos vilken fruktan för detta arv
tidvis synes ha haft tvångsmässig karaktär.
Emellertid förefaller Böök (del II, s. 384f.)
ställa alternativet ärftlighet eller
miljöinflytelser på ett sätt som väl numera är främmande
för de flesta psykologer och psykiatriker. En
samverkan mellan ärftligt betingad
konstitution och ogynnsamma yttre omständigheter är
nog det vanliga och för Tegnérs del den
sannolikaste förklaringen. Böök är också något för
ivrig i sitt försök att ådagalägga Tegnérs
psykiska balans ännu under de sista månaderna
före slaganfallet. I sin välmotiverade polemik
mot teorin om en alltmera stegrad manisk
idéflykt skjuter han över målet och bagatelliserar
både de något tidigare förlöpningarnas
betydelse som symtom och de uttalanden av
vänner och bekanta, som vittnar om
fortskridande psykisk avtrubbning.
På denna punkt har också forskningen redan
förts ett steg vidare genom en psykiatriker,
docent Torsten Sondén, som i Lunds
universitets minnesskrift1 publicerat en intressant,
1 Esaias Tegnér. Minnesskrift utgiven av Lunds
universitet. Gleerups 1916. 42: —.
försiktig men åtminstone för en lekman i stort
sett övertygande uppsats om "Tegnérs psykiska
ohälsa". Inte heller Sondén accepterar
Gadelius’ teori, att Tegnér skulle vara ett skolfall av
manisk-depressiv sinnessjukdom, vilken blott
komplicerades av tillstötande åderförkalkning.
Hans diagnos lyder i stället på en smygande
åderförkalkning, som vid slaganfallet 1840
utlöste en mano-depressiv sjukdomsbild. Detta
är, framhåller Sondén, icke ovanligt hos
personer med Tegnérs cyklotyma lynnesläggning.
Det är på sätt och vis synd, att Sondén inte
hunnit med att utförligt ta ställning till Bööks
synpunkter och rika material, framför allt
i andra delen. Som det nu är får visserligen
hans teori om Tegnérs utveckling på det hela
taget sin bekräftelse i Bööks eget material —
det är egentligen överraskande, att denne
kunnat låta bli att själv ställa diagnosen. Men
i fråga om vissa drag i porträttet både av den
friske och den sjuke Tegnér liksom i fråga om
en del yttre händelser i hans liv föreligger det
faktiskt en divergens mellan de två forskarna,
som torde göra en fortsatt diskussion
nödvändig. Meningsmotsättningen förefaller dock
inte vara större än att den efter en fördomsfri
debatt med smärre beriktiganden å ömse sidor
tämligen lätt skulle kunna utjämnas.
857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
