Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECExNSIONER
Tvärtom markerar författaren genom sitt sätt
att sluta stycken deras karaktär av skarpt
belysta avsnitt ur något större och dunklare.
Genom det fåordigas makt lever de på ett
egendomligt sätt kvar i läsarens inre. Man
glömmer till exempel inte scenen med
bromsaren utanför skökans fönster. I fråga om
namngivning är Aurell lika lycklig som
Hjalmar Bergman. Namnet smälter hos honom
samman med bärarens personlighet: Enok,
Kil-stadius — ett osvikligt tecken på realistisk
sannfärdighet. Också problemen fortfar att
sysselsätta läsaren. Man vet, att om
jordfästningen hade fått ske inne i kyrkan, skulle det
ha kommit glans och inspiration i
förkunnelsen. Man vet det alldeles säkert, men varför
går det som det går? Margit Abenius
Gamla vänner i nytt ljus
Fritiof Nilsson Piraten: Bombi Bitt och
Nick Carter. Bonniers 1946.
7: 50.
Mycket vatten har flutit i Swansons å och
många höststormar har dragit fram över
fä-laden vid Tosterup sedan Fritiof Nilsson till
det läsande Sveriges glada förvåning i frihet
framförde Bombi Bitt och Eli. När dessa båda
ynglingar nu fjorton år senare åter dyker upp
inom ett brokigt omslag, har de fortfarande
stor förmåga att fängsla och roa, men de är
inte längre riktigt desamma som i den första
bokens överdådiga upptåg.
Ett flitigt studium av Nick
Carter-littera-turen, varur ett festligt utdrag meddelas, har
gjort Eli och Bombi Bitt till hängivna
beundrare av den store detektiven, vars geniala om
än något krystade metoder de tillämpar så
långt deras fantasi och landsbygdens små
förhållanden tillåter, som författaren uttryckt
saken. Fantasin är det inget fel på, och trakten
visar sig gömma mysterier, knappast mindre
sensationella än i "Klockan som slog Tretton"
eller "Den Retirerade Officeren". Ett särskilt
pittoreskt inslag i landskapet utgör vid tiden
för berättelsen svenskamerikanen Mr Urdal,
iförd peruk och de klassiska mörka glasögonen.
Han visar sig vara inblandad i ett gammalt
krångligt arvs- och brottmål. Pojkarna
förföljer honom med den blandning av naiv list
och terrieraktigt spårsinne, som vanligen
utmärker unga amatördetektiver, och den
invecklade intrigen upplöses en mörk natt på
Lunnarps herrgård — med en väldig
dynamit-skräll, efter vilken blott spillror återstår även
av de geniala teorierna. Kvar står en verklig
tragedi. Den mystiske Mr Urdal var ingen
diabolisk massdråpare från Nick Carters
Brooklyn, utan en vanlig svensk förbrytare, som
i lönndom mördade för egen trivial vinning.
Och därmed har man också antytt
huvudskillnaden mellan denna bok och den fjorton
år äldre. Fritiof Nilsson har under mellantiden
visat sig besitta smärtsamma och allvarliga
kunskaper om lidandets yttringar, och som
bl. a. Elisabeth Tykesson visat har
tjuvpojkarnas hjärtlösa oförstående inför olyckan
efterträtts av den djupt skärande analysen av
Jakob Bokhandlares och slaktaren Klercks
elände. I "Bombi Bitt och Nick Carter" är
också tonen, trots de groteska och roliga
former, varunder "undersökningarna" sker,
mörkare än i de tidigare berättelserna med samma
huvudfigurer. Själve Bombi Bitt, som skrattade
så illmarigt åt den lurade bonden på Kiviks
hästmarknad, visar sig här ångestfullt beklämd
vid tanken på den mördade lille Eberhard,
och det antyds att han även tidigare varit
sorgsen —- och visat det. Ett sådant
sinnestillstånd hos honom hade knappast gått ihop med
tonen i berättelserna om kyrksilvret,
fiska-fänget eller Kiviks marknad. Boken klingar ut
i Bombi Bitts förnumstiga kriminalcitat, men
dess verkliga slut är en tragedi, då den
återvände mördaren drabbas av ett hånfullt straff
från andra sidan graven.
Stilistiskt har Piraten i början en annan och
något mångordigare berättarton än i bokens
senare hälft, då han återfinner det lakoniska
maner, som i samband med de första arbetena
gjort hans penna så berömd. Annars har han
boken igenom samma förmåga att med få ord
rita upp en landskapssilhuett, en arkitektonisk
detalj och slående fånga en doft eller en dager
och med dessa hjälpmedel skapa förtätade
stämningar. Man inte bara vet hur platserna ser ut,
där något händer, utan också hur det känns att
vara där, det må nu gälla förut välbekanta
ställen och tider som Tosterups kyrkogård en
gastnatt om sommaren eller nya lokaliteter som
köket i Nybo mölla den stora festaftonen, med
stekos och högröstat dryckesgräl, eller Klocke-
876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
