Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECExNSIONER
men som avskaffade badstugorna i själva verket
var snuskigare? Hedenvind, som haft mera
orsak än Heidenstam att göra det bästa av
svåra situationer, går i varje fall i land med
uppgiften att ge åt varje tid dess humor och
försonande glimt. Heidenstam har vidare haft
en pretention att skriva i yttre mening
historiskt riktigt, Hedenvind drar ogenerat till med
anakronismer både i språk och sak, men ändå
förefaller sagan sannare än den historiska
berättelsen. Det hänger väl ihop med tendensen,
som i ena fallet är en enskild och i grunden
ensam mans, i andra fallet kollektivistisk och
en hel landsändas, därmed också mera höjd
över tiden, mer allmän, mindre "tidstypisk".
Som kultur har den jämtländska bibehållit
samma karaktär som den norska: det är en
bondekultur med mycket litet inslag av
högre-ståndsavdelning. Där finns heller inte så litet
norskt i dessa sagors temperament. De
storvulna och fantastiska kosmogonierna har något
av Peer Gynt.
Till slut en fråga som möjligen är
ovidkommande i detta sammanhang men som kan
ligga en recensent om hjärtat: varför ges inte
Hedenvinds noveller ut? När man drar sig till
minnes berättelser som "En julkväll i Pasvik",
"Sångarna i Gröndalen", "En stordrivares
bröllop" m. fi. får man en känsla av att det
skulle bli en realistisk sagbok men lika bra
som denna. Gunnar Ekelöf
Revolt mot folkhemmet
Hans Hergin: Vinden vill jag jaga. Gebers
1946. 9:50.
Folke Fridell: Död mans hand. Federativ
1946. 6:—.
Bägge dessa romaner är utvecklingshistorier
med social bakgrund, och i båda fallen mynnar
huvudpersonens erfarenheter ut i stark
motvilja mot det svenska samhället i dess
nuvarande form.
Hos Hans Hergin är det den unge idealisten
Sten Ingeson som reagerar mot
välfärdspolitiken. Han är lokalredaktör för en
socialdemokratisk tidning, svälter och sliter ont under
depressionen vid 30-talets början och får det
så småningom bättre under högkonjunkturen.
Vad som slutligen framkallar hans brytning
med partiet är vad man kan kalla den
försörj-ningsmässiga sidan av dess program. Samhället
borde inte vara så inrättat, menar han, att de
friska och arbetsdugliga medborgarna behövde
skyddas mot det genom att staten inrättas som
ett permanent försäkringsinstitut. Ett sådant
kan vara berättigat som provisorium under en
övergångstid, men enligt Ingeson är det på väg
att bli det officiella målet för det statsbärande
partiet — en tolkning som detta knappast
accepterar.
Samtidigt som Sten bryter med partiet
avslutar han också förhållandet till sin fästmö,
då han irriteras av hennes försök att nå upp
till hans nivå, hans politiska och litterära
intressen i stället för att vara sig själv. Samtidigt
är det emellertid också hennes allt intensivare
planläggning för det kommande äktenskapet,
som kommer hans frihetsälskande natur att
dra sig undan och göra sig oberoende även på
det området. Sten Ingeson, som slutar med att
jaga vinden som freelance, är nämligen en
livs-dyrkare’; fast hans dyrkan rymmer en hel del
bitterhet, kan den dock ibland fylla honom
med en fullständig och till synes omotiverad
lyckokänsla. Och ett bejakande av livet, inte
i en kritik av dess samhälleliga ram, fyller de
sista raderna i romanen.
Sten försöker värja sig mot livets
påträngande förnimmelser genom att inta en
ironisk attityd. En mild ironi präglar också
Hans Hergins inställning till sin hjälte och sitt
ämne, och den har nog sin stora andel i att
hans bok trots sin mjuka ton och sin lätta,
smidiga psykologi ändå inte blir mer än ett
melodiskt kluckande bland de stora vågorna
i bokfloden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
