Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
tryckts direkt från stockarna. Han har inte
lyckats vidare bra. Figurerna är otympliga och
verkar på ett icke avsett sätt karvade i trä,
ansiktena har genomgående en besynnerligt
velig skråpukuppsyn. Även de ornamentalt
uppfattade träd- och blomdetaljerna verkar
graverade med trög och oinspirerad hand.
Sallberg kan bättre, men uppgiften har
tydligen inte roat honom.
Till slut två kors i taket för en verkligt rolig
och vacker bilderbok, "Jugga-Jagga och
Vagge-Vugge" (Bonniers, 5: 50) av Gallie
åkerhielm med illustrationer av den danskfödda
Ingrid Vang-Nyman. Den skildrar en jaguars
och en valross’ äventyr sedan de smitit från
Zoologiska trädgården, och såvitt jag kan
förstå bör berättelsen roa barn. Teckningarna och
färgbilderna gör i varje fall en vuxen glad
genom sin humor och förträffliga stilisering,
som understryker det karakteristiska och
samtidigt uppnår en mycket tilltalande dekorativ
mönsterverkan. Denna bilderbok hävdar sig
med glans i jämförelse med de bästa danska,
franska och engelska barnböckerna från senare
år, och det skulle mycket förvåna om den inte
snart fanns utgiven även i dessa länder. Bara
nu inte illustratrisen följer sina djurs exempel
och smiter ut i världen, ty hon är en dyrbar
tillgång för vårt i detta avseende arma
fosterland. Georg Svensson
TEATER OCH FILM
Teater
"Patrasket" av Hjalmar Bergman.
Vasateatern.
Vasateatern valde Hjalmar Bergmans snart
tjugu år gamla "Patrasket" som festprogram
för sextioårsjubileet, och det kan inte hjälpas
att det för närvarande verkar tämligen
anakro-nistiskt att presentera judiska öden i denna
belysning. Det är ju så mycket som hänt sedan
1928 och som ingen dikt- eller teaterkonst i
världen kan få oss att bortse ifrån. Det gick
här ungefär som på den föreställning av
"Köpmannen i Venedig" som Joe Meng anspelar på:
man hade roligt åt Shylocks historia. Och det
upprör Joe, eftersom några kristna skojare just
lockat bort hans egen dotter.
Nu kallar Bergman själv sitt stycke för
komedi; men det är ju inget vanligt skrattspel
utan ett äventyr där skräck, nyck och fantastik
bildar undertemat. Flickans försvinnande, det
är en sak; en kännbar prövning för Mengs,
som håller familjesamhörigheten för ett viktigt
evangelium. Omflyttningen till den
"nordeuropeiska" hamnstaden är ett annat motiv; som
låter släktperspektivet öppna sig: att en
anförvant som Rosenstein sviker dem, upprör Mengs
i högsta grad. Släktsynpunkten är ett slags
ghettoskydd: murarna har blivit försvarsverk,
och där innanför hänger allt på
sammanhållning, om nämligen juden ska klara sig mot
gojim och verkligen få ut något av sin åsikt
att tålamod är förmer än fysisk styrka. Och så
har han sin fantasi. En lyx för den rike, en
nödvändighet för den fattige. Det är i en stund
av dödsångests kallsvett som Joes fantasi
extatiskt arbetas upp till brännpunkten. Det är den
i sekler hatade och hetsade främlingen som
skaffar sig svärd och rustning av drömsmide
och fantasistål.
Utan att göra regissör Anders Henrikson
orättvisa kan man säga att Vasateaterns
föreställning skruvat ner styrkan i den tragik som
brusar under alla dessa små episoder, vilka
tillsammans bildar familjen Mengs vardag.
Underbelysningens glöd hade dämpats. I stället:
klart och friskt dagsljus över livet på jorden,
som hade så många rörande och roande
poänger. Här har ju Bergman gett verkligt
tacksamt stoff att arbeta med, dråpliga
situationer och putslustiga utläggningar som till
fullo kunde avnjutas, medan å andra sidan
ett intermezzo som pöbelscenen -—- en pogrom
i miniatyr — blev till rakt ingenting; och
902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
