Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Stina Aronson: Den röda gåvan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STINA ARONSON
Det dagades. Men då hade klockan redan
slagit tio, ty det var under den mörka årstiden.
Ännu långt fram på dagen syntes spår efter
stjärnorna, bleka punkter uppe på himlen som
liknade tomma infattningar.
Maria stod färdig att ge sig ut på morgonens
första promenad, klädd i bårdmössa och trånga
svarta galoscher. Men den lilla systern låg
alltjämt kvar i sängen, eftersom hon inte var
ordinerad hel dag än. Hon låg stilla med dagtäcket
fint utslätat över fötterna. Nu fanns det ingen
oro i hennes min. Hon höll ögonen nedslagna,
men det kunde vara mot ljuset från lampan
ovanför hennes huvud som fortfarande var
tänd. En tunn gallerskugga av sänggaveln lekte
på kudden. Maria tänkte: Hon har resonerat
med sig själv och funnit sig i att stanna här.
Det är det klokaste. Hon är inte någon
barnunge längre. Den lilla gissade hennes tankar,
fast ingendera sade något.
Därpå gick den äldre systern ut på en liten
skogsstig, vilken tjänade som promenadväg för
de uppegående patienterna. Den var nyplogad
på morgonen och doftade snö och upprivet
grus. Maria slöt sig till kvinnornas klunga,
som alltid traskade en bit efter männen. Hon
begynte berätta för sällskapet om sin
förestående hemresa. Hennes tunga löpte så lätt att
de andra lyssnade förundrat. Inom sig kände
hon stor glädje vid tanken på renskiljningen.
För varje år var den ett brokigt drama och en
upprymd fest. Då kom mycket folk
tillsammans, särskilt många unga lappmän och
renskötare. En av dem hette Henrik Länta. Han
brukade bo i föräldrarnas viste precis som han
räknat släktskap med dem. När hon nu drog
sig till minnes, kom hon ihåg hans utseende
och klädsel så väl att hon tyckte sig känna
lukten av tobak och motvind om hans
barmkläde. Detta nämnde hon inte till sällskapet.
Men de andra kvinnorna läste hemligheten
i hennes ansikte och brydde henne så högljutt
att männen vände sig om och hojtade. Ett
stycke längre fram stötte de på en vägvisare
med en pil som pekade åt höger. När de följde
den nya riktningen, ledde den dem över en hal
timmerbro tillbaka till sanatoriet.
-*
Dagen därpå reste Maria. Ibba stod vid
fönstret och såg henne försvinna på en av de
sandade småvägarna neråt sluttningen. De båda
systrarna hade skilts med ett tafatt farväl, mitt
på golvet i dagsljuset. Järnvägsstationen låg
någon kilometer från sjukhuset på andra sidan
en liten tillfrusen sjö. Sjön korsades av en
körväg och en gångstig, som var prickad med
ruskor. Den lilla tänkte att om hon väntade
skulle hon få ännu en skymt av systern, när
denna kom ut på öppna isen. Och mycket
riktigt. Maria dök upp mot det vita snöskimret,
lätt igenkännlig på sin mössa och sin
under-sätsiga figur. Ju mer hon närmade sig den
andra stranden dess mer tilltog hennes brådska.
Hon började halvspringa och löpa i otakt.
Ibbas ögon halkade tyst med henne. Tåget
hördes på höjderna i sydost som det kom ner
från himlen. Skenorna begynte sjunga framför
det. Nu syntes passagerare och stationsfolk
röra sig där borta, på avstånd liknade de en
hop virvlande sotkorn. Ingen kunde särskiljas
från den andra. När Maria hann fram till
perrongen och blandade sig i myllret var hon
oåterkalleligt borta.
Innan man visste ordet av var det hänt. För
flickan Ibba kändes det som ett nytt slag. Eller
om smärtan var den gamla så stack den henne
med en ny udd. Hon betogs av mattighet som
hon varit en gammal kvinna. Ansiktet
försvagades på ett besynnerligt sätt och ville rycka
och gråta. Någon ropade henne i namn inifrån
rummet. De andra trodde att hon var
översig-given och hade gjort sig färdiga att trösta
henne. Men flickan tog sig hastigt samman.
Med sin vilja formade hon ansiktet till fasthet,
som det varit en massa hon knådat mellan hän-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
